Läste någonstans att man kan skicka in en fråga till 118800 och fråga om vem man är, med namn och så. Nu tror jag absolut inte på att de verkligen sätter sig och gör världens utredning. Men min nyfikenhet fick mig ändå att kasta iväg ett sms. Och de träffar ju så rätt! "Charlotta är en vild ung dam som älskar allt i livet, framför allt sånt som är rosa! Allt som är rosa är bra helt enkelt, om hon hade fått välja hade hela världen varit rosa. The Jonas Brothers är förövrigt så söta och sexiga att hon får ståpälsa varje gång deras namn nämns. Annars gillar hon att äta pizza och sjunga karaoke med sig själv. Hennes förebilder är Kissie och Carolina Gynning. Mvh 118800"
Hoppas på att bli piggelin tills ikväll. Känner mig aningens seg i bollen. Men kaffet bredvid mig känns redan uppfriskande bara på lukten så förhoppningsvis gör själva drycken inverkan den med. Klockan 18 blir det grillfest med gamla Lindex-gänget. Long time no see. Ska bli så underbart så det finns inte!
Konstbedömningen gick ganska bra. Tror jag. Såg knappt några av de andra personernas grejer, plus att hälften skulle komma dagen efter, så har inget direkt att beräkna mina chanser på. De sa att det såg bra ut...fast vad skulle de annars säga? "Nämen fy fan, biiitch, är du född med en pensel i röven ella?" Vilket iofs kan låta som om man skulle vara riktigt bra, men ja, brorsi på hur man ser på saken.
Hur som haver så kommer man iallafall få svar inom lite drygt en vecka. Skönt att slippa vänta. Dock måste man bekräfta sin plats med massa pengar, som man sen inte får tillbaka om man väljer att strunta i det. Nu ska jag inte förutsätta att jag kommer in. Men om. Så blir jag lite mer pank.
Imorn bär det av till storstaden! Ser väldigt mycket fram emot att träffa Josie, inte lika mycket fram emot att åka båt, och är lite halvt skitnervös inför konst-grejen. Men det löser sig. Vad kan gå fel?! Mest skraj är jag för att inte hitta dit. Lekte runt på eniros city-view-funktion och hittade huset, men...det finns ingen ingång.
"24-årig kvinna förd till Karolinska med kraftig hjärnskakning efter att åtskilliga gånger försökt ta sig igenom en tegelvägg i Sundbyberg genom att attackera den i full fart och utropa diverse trollformler. Hon påstår sig vara Harry Potter och beter sig synnerligen desorienterat.Efter tillfrisknande kommer hon tas till en psykiatrisk klinik och låsas in för all framtid."
Funderade på att kila ut och äta frukost, för att det är sol. Men, istället för att själv gå ut och känna efter hur varmt det är gick jag upp, satte på datorn och kikade temperaturen på internet. Det tog minst fyra gånger längre tid än att öppna dörren.
(Iofs stod det att det bara var 8 grader, vilket är lite för kallt för morgonlotta, så då slapp jag frysa när jag öppnade dörren och slipper därmed gå ner och kan ligga i sängen och glo. Datorn vs. Naturen 1-0)
En bärbar dator. Snabba processorer. Bra med minne. Bluetooth. Trådlöst internetsökningsgrejsimojs. Under tiotusenkronorsgränsen. Passande till att ha massa bilder på, o massa musik. Varför måste de krångla till allt? Intel Pentium Dual Core What?
Vad är grejen med daggmaskarna egentligen? De kravlar sig upp ur sina hålor för att slippa dö som drunkningsoffer när regnvattnet invaderar deras hem. Men, varför ålar de alltid sig ut mitt på trottoarerna och fläker ut sig i väntan på en mördande fot? De ändar sina liv som mosade, ihoptorkade streck på asfalten. But why? Jag tror daggmaskar är religiösa. Funkar inte att bara lägga sig och självdö någonstans, måste bli ihjältrampad för att ha rätt att komma till himlen, vinna liv efter döden..yiddiyadda. Det är min teori. Daggmaskar är en starkt troende art.
Tänkte ge mig ut och jogga. Skitpepp var jag. Var så på att jag istället för att gå igång mig lite och vänta till mjukare terräng fick för mig att börja kuta på en gång. På asfalt. Efter kanske tio minuter (okey. två) så fick jag totalt jävla skitont i mina benhinnor. Men i och med att man med den läckra "sport"-outfiten i form av löpartights och vindjacka tydligen köpte någon typ av hurtighets-personlighet kände jag mig plötsligt ambivalent i hur jag skulle agera inför denna oväntade situation. Helst hade jag satt mig på en bänk och sett bitter ut, men något sådant alternativ fanns liksom inte riktigt med på kartan. Så jag gick på, och tänkte att det nog skulle gå över.
För det finns två typer av människor i sportuniform: 1. De som är totalt jättehurtiga och nästan skrattar och klappar händerna när de springer 2. De som när de köpte hela paketet trodde att energin och motivationen skulle komma som bonusgåva.
I vetskapen om att jag skulle bli hånad av mina andra balla söndags-fartiga människor om jag tappade speeden stretade jag på, i total pina. Till slut blev jag arg på mig själv och började lunka långsamt (inne i skogen) och vände sen om i uppgivenhet. Skit samma liksom! Varför bry sig? Tänkte till och med gå införbi Kometen och köpa en tröstätarglass för att demonstrera mina åsikter, men...ja, där gick gränsen. De två parterna känns motverkande på något vis. Där hade jag nog förlorat respekt för all framtid (yes, Gotland är faktiskt så litet).
Ibland har man lust att börja om från början med en sådan här blogg. När man inser att man lagt upp den olika hela tiden. Men kanske är det just det som är charmen med det hela.
Tänk om man kunde koppla en kaffebryggare med ett droppställ och köra intravenöst en hel dag? Eller spänna fast den på ryggen, sondmatas och hela tiden vara så där lite, lite braigt koffeinkickad för att palla plugga. Åh så fint det vore.
(Det är kul vad mycket annat man kommer på att göra för att inte plugga. Men jag måste ju rita en bild till blogginlägget! Men mamma, henne var det länge sen jag pratade med, borde ringa! Men oj, nu har jag nog inte stämt gitarren på några dagar, och om jag ändå håller i den borde jag ju spela på den. Så stökigt det är, jag borde städa innan jag pluggar! blahi blaha..)
Jag gillar inte att känna mig låst. Verkligen, verkligen inte. How do I unlock myself?
Being meen and being selfish? or Being the one waiting and then watching it crash?
Ibland önskar man att alla komplex i världen var svarta eller vita. Fast tänk så lite psykologi man skulle få utöva då. Och tänk så lite om sig själv man skulle veta.
Sista uppsatsen inlämnas inom 13 timmar. Slutprov nästa fredag. Sen ska jag teckna som tusan i en vecka. Efter det bär det av till Stockholm, Josie, Konstvalideringen (creepy).
Så underbart härligt det är när man skrivit klart en uppsats, är precis på strecket att ha för många ord, och tycker den är bra! Men upptäcker att man glömt en del väsentliga saker på betygskriterings-pappret. Fuck it.
