boxbeat

Jag bestämde mig för att strunta i kaffet imorse när jag insåg att mjölkpaketet inte fyllt på sig själv medan jag var iväg på ö-äventyr. Varit skitnöjd hela dan eftersom jag inte märkt några nämnvärda men. Förrän nu.

En smärre uppenbarelse av dunkelidunk i huvudet och en släng av narkolepsi. Men kokar jag på en kopp nu lär jag väl sitta skräddarställning i sängen hela natten, med ögon som tefat och spirit-fingers. Eller dansa luft-tango med min låtsaskompis och frenetiskt tugga tuggummi. Vilket fall som helt känns det inte så lockande.

Nej hu. Godnatt. Imornbitti ska jag unna mig två jättestora koppar, som kompensation. Man kan ju inte vara ovän med sin kropp heller.

Är det det här som är att plugga?

Fyra koppar kaffe, och ändå kan man lägga sig och powernap:a tre gånger på en dag?

Jag har kommit in i världens fikamaraton.
Idag med äran att få umgås med Johanna i ett par timmar.
Men jag blir glad av kaffe och glad av människor jag tycker om.
Så då är det okej.




Förövrigt tycker jag min blogg till utseende är ett av det dystraste som funnits på denna jord.
Den passar inte helt med min sinnesstämning.
Ljust ska det bli.
Ljust och soligt.

Vad glad man blir när man sitter i soffan efter frukosten, redigt seg, dock fortfarande hungrig och så upptäcker att man glömt äta upp sin macka. Underbart.
Kaffe är bakfyllans medicin, nodoubtboutit.