Idag stod det i aftonbladet att de i England bytt namn på "Herr Gårman" till "grön gubbe" eftersom det inte ska vara sexistiskt. Men, det finns väl en "Herr Stårman" också? Det är väl bara att göra det ena till en tant. Herr Gårman och Fru Stårman. Fast iofs vet jag ju inte vad de heter i England. Mr Walkman and Mrs Standman? Vilket faktiskt blir väldigt man-igt, men det är ju deras språks fel. Och när jag tänker efter har vårt språk också mofflat till det, men ändå på ett liite annat sätt eftersom vi använder man på annat vis.
Mr Nowyouwalk and Mrs Nowyoustandstill? Känns ju lite väl överkomplicerade. Äsch.
Gott Nytt år snart förresten. Jag tänkte gå till min bror och fira. Blir nog hur fint som helst. Först ska jag bara gå till systemet och få tips av samme person till ett rysligt gott (eller i alla fall billigt) halvbubbel.
Ligger för tillfället i sängen och vågar knappt röra mig. Min internet-dongel är minst sagt inte helt enig med sig själv om ifall den ska fungera eller ej, vilket gör det till ett högst knepigt uppdrag att skriva ett blogginlägg. Men som den fantastiska idrottare jag är ger jag mig in i matchen.
Igår hann jag med en fika med Maaalin, en fika med mamma, en fika med pappa och att baka bröd.
Idag ska det städas.
Gillar att vara nere på ön och gillar att få träffa sånna jag tycker om.
Och med det avslutar jag inlägget medan internet fortfarande är verksamt.
För några år sen hjälpte jag pappa att skaffa ett facebook-konto, vilket också innebar att jag skaffade en ny mail till honom och hittade på ett häftigt lösenord. Tydligen var det jag som skulle vara förvaltare för båda dessa medan han tog sig en tvåårig paus från internet... Vilket har gått mig aningen förbi. Hur löser man sånt?
Hm..idag fick jag en notification på facebook. "Bla bla bla har accepterat din friendrequest"
Vilken friendrequest? Jag har tydligen skickat en friendrequest till någon. Och eftersom detta faktiskt har skett förut, när jag gick med i den underbara gruppen "Hemse" (även detta på fb), tolkar jag det som att jag har något maniskt klickande för mig. Känns pinsamt kul. Fast för tillfället mest bara pinsamt, eftersom det här är en person jag pratat med på fyllan för cirka fyra år sedan, men sedan gått förbi och aldrig riktigt pratat med mer. Hm. Som sagt. Hm.
Igår stod jag fem hela minuter på tredje våningen och förstod inte varför koden in inte fungerade. Hade precis börjat fundera på vems dörrklocka jag skulle ringa på när jag plötsligt kom på att jag bor på våning fyra.
Igår var jag hos Emma och åt hemmagjord pizza, drack glögg och såg på film.
Helt klart vad jag behövde. En dag till hemma och min hjärna hade kokat ihop till en knasboll vilket hade resulterat i att jag sprungit ut naken i korridoren med luciaglitter i håret sjungandes sankta lucifer. Bergis.
Idag vaknade jag utvilad, lugn, glad och med en liten allmän känsla av pillemar i själen (och alla som inte säger att det går att böja pillemarisk så är dumma). Vart fall började min fredag som alla andra dagar nuförtiden, med plugg. Men en timme in i studerandet (dessutom med redigt flyt) kom jag på att jag var tvungen att hämta mitt paket som jag smart nog råkat beställa till mitt absoluta favoritställe här på jorden - Åkersberga! Kändes lite grann som att klä in sig i en svart ångestkostym och samtidigt snöra ett rep runt halsen. I samma veva som denna uppenbarelse kom började även den fina snön som legat ute helt still i några timmar att slaska sig och bli mer inte snö än snö.
Den som minns mina underbara skor sen förra året, de som tycker att snö och is ska sitta under min sula och kramas riktigt hårt tills de blir bästa vänner, kan ju förstå min totala glädje när jag började traska - efter två meter var jag 10 cm längre än utgångsläget. Vilket kunde ha varit lite ballt, om det inte även innefattade uppförsbacke och totalhalka.
Men hey, nu är jag tillbaka hemma igen efter två timmar på vift. Firade med att plocka med mig en fryst tacopaj och två kanelbullar hem.
Nu sitter jag helt förundrad och funderar på hur jag någonsin orkade med att bo där ute. Den som säger att man inte ska klaga har aldrig bott i Åkersberga. Det kan nog jag och alla övriga uttvingade Åkersbergabor gå i god för.
