Igår var en fin dag. Vi spelade TP (jag vann..trots vuxenfrågorna, eftersom jag nu insett att jag är över fjorton) och sen blåste vi bort på världens längsta promenad.
Trerätters med mina kompisar i kollektivet och jordgubbar på det.
Dock har jag ju varit måttligt glad på min "nya" mobil, som envisas med att vara lika kass som den förra. Men att de (reperationsgubbarna) skulle tagit min gamla och med precisionsteknik klistrat på femtiotusen små bitar av skyddsplast känns lite orealistiskt. Helt enkelt att inse att modellen är kass. Hoppas den är obotlig och att jag kan få det där tillgodokvittot denna gång...nu vet jag ju deras akilleshäl.
Kan inte bestämma mig för om jag ska hoppa av kursen och övergå till att sälja saker på tradera eller om jag ska fortsätta kursen, ha panik över att det går lite (ganska redigt) skit, inse det i slutet av sommaren när tentan står där, inte klara den och ha förlorat en massa tid på bekymmer.
Fick världens "nu jävlar"-anamma förut och har mejat ner mina gruppmedlemmar med respons, för att försäkra mig om att jag är aktiv nog. Nu är jag en mycket irriterande person istället som har åsikter om allt. Men jag tänkte, att om jag väntar på att vara delaktig i seminariet hinner ju alla andra redan säga de bra sakerna, och då står jag ju där utan ord. Så jag tvingade mig själv helt enkelt.
Sent igår kväll smoffade jag in seminarieinlägget. Har ingen aning om vad jag skrivit och ifall det är relevant eller ej. Mina diskussionsfrågor till de övriga i gruppen kan för tillfället lika gärna vara "vad är ett ägg? om ägget kom före hönan, vem kom då före ägget? vad var det för färg på ägget?".
Det hela öppnade upp klockan 8.00 men jag är för skraj för att gå in och kika, med den jävla självplågande prestationsångest man ständigt befinner sig i.
Men mitt mål i sommar är ju att skita i hur perfekt och rätt allting måste vara, så hey, bra start faktiskt, med tanke på min totala omotivation och det faktum att jag inte ens öppnat läroböckerna. Tummen upp på den.
Nu ska jag dricka mitt morgonkaffe och sen tänker jag göra något jättespännande.
Vi har tydligen arrangerat något slags BB för måsar på taket. Som om en kull inte skulle varit nog välkomnar vi det lyckliga föräldraparet nummer två (även om de inte låter så jädrans glada).
Dock har måsfamiljen och ungarna under natten förflyttat sig till grannhuset, det vill säga äldreboendet, great match, tänker jag. Där kan dom få skräna bland alla döva gamlingar som aldrig sticker ut huvudet genom fönstret för att se om jorden gått under än eller ej.
Så var sagan slut och alla var lyckliga och glada för alltid och evigt.
Nu hoppar jag iväg någonstans, uppskattningsvis inte någonstans där alla små studenter myllrar som myror.
Efter creperiet gick jag och Puffe ner och satt oss på strandpromenaden och jäste till underhållning av alla hurtiga vårrusare. Idag ska jag försöka att inte bli ihjälbiten av det där gänget måsar som härjar runt huset.
Bortsett från att jag för en kvart sen satt och snackade skit om Herr och Fru Mås med mamma eftersom dom envisas med att skräna och skrika på mig när jag försöker gå ut i trädgården, så är jag nu superdepp eftersom deras två ungar precis flög (ramlade) förbi köksfönstret och hamnade små och rädda i källargången.
Men mamma sa också att det inte finns något jag kan göra om jag inte vill ha en hackande måsförälder i huvudet. Så jag får väl bara försöka ignorera att dom finns och gå och äta min efterlängtade middag med Verran på creperiet...yeaaay.