boxbeat

living in the cream of the mainstream.

bröl.

Kategori: Livet

Hej jag heter Lotta och jag är bakis.
Denna dag har känts lång. Jättelång. Längre än längst.

Julepynt och juleglögg.

Kategori: Livet



Förklara för mig. När fan blev det en bra idé att gå iväg klockan tio på kvällen, dricka spetsad glögg och drinkar när man ska upp o jobba dagen efter? Det kändes som en lysande tanke i min strävan efter att inte sitta hemma och glo en lördagskväll...men jag börjar tvivla i nuläget. Jag kanske borde ha pinat mig själv till en hemmakväll.


En egen julklapp.

Kategori: Livet

Idag har jag jobbat. Sen har jag gått promenad och fikat med Bakis-Björn.
Halv fyra gled han in i butiken med en systemetpåse i ena handen, dödströtta ögon och ett dimmigt moln runt huvudet.
Efter några minuter var jag tvungen att be honom gå ut. Sådanna spritångor har nog aldrig existerat annat än hos ett gammalt, avdankat fyllo. Vilka effekter dock. Folk blev så påverkade att de började vingla, dåsa ihop mot klädställningarna och sluddra obegripligheter. Mäktigt.
Nä jag vet. Jag överdriver. Men det var nästan. Veronica kan intyga.

I min familj har vi i år bestämt oss för att inte ge varandra några julklappar. Så jag tänkte...då kan jag ju ge mig själv en julklapp för de pengar jag egentligen skulle ha slösat på de andra.
Typ, ett playstation. Eller kanske en ny hårfön, som inte skramlar. Varför inte en ny mobil. Eller en platt-tv...eller ett hus. En jorden runt-resa. En folkvagnsbuss?
Vilken ursäkt. Bara för att ödsla pengar. Och slippa känna dåligt samvete för att man inte är sparsam. Vilken stil.



Nu har jag betalat dubbla hyror. Hejdå pengar.

Välkommen tillbaka.

Kategori: Livet

Nämen visst. Välkommen tillbaka Strömavbrott, inte var det i förrgår inte. Eller vänta, jo minsann, det var det.
Jag börjar nästan bli en rutinerad elavbrotterska. Ska bara köpa mina sista kompliment - ett friluftskök och en ficklampa, sen är jag fit for fight.
Det är ju spännande, med situationen i tanke, att jag börjat flyttpacka..står kartongen precis överallt. Så med den otroliga bravuren och magnifika akrobatik jag använde för att nå toaletten på blev jag nästan lite konfunderad när jag inte hittade Gunde lutandes mot handfatet med en rostig gammal järn-nyckel i ena handen och ett timglas i andra. Men men, jag får nöja mig med att iallafall äga hans fantastiska kokbok.







Det är lite kul hur man fungerar som människa ändå. Bara för att strömmen försvann för några dagar sedan tänkte jag "Näej, nu har det ju varit avbrott en gång, då kan det ju inte bli ännu en. Den har ju haft sin tidsglans liksom.". Så igår packade jag ner alla mina ljus (som jag letade så febrilt efter förra gången) igen. Tji fick jag.

Och härmed blev jag så totalt inne i skrivandet att jag inte märkte att hela lägenheten blivit rätt rökig. Brända falaflar och överkokta makaroner står nu på menyn. Smaskens.

Rolig post.

Kategori: Livet

Varje dag när jag går till jobbet lyssnar jag på musik. Idag när jag kom innan för ytterdörren och drog ur hörlurarna fick jag en smärre schock. Jag lät som om jag var ansluten till en respirator.
Visst att man kan känna att man är lite tjock i halsen vid förkylning, men jag har aldrig varit med om att jag har väst som en döende asmatiker förut. Inte konstigt att folk tittade underligt på mig.


Efter jobbet gick jag och Malin till Ringduvan och fikade. Personalen där var det tråkigaste och otrevligaste jag varit med om på länge. Absurt nog hängde det en rekommendation bakom disken, om hur grymt trevliga de var och vilket fint bemötande man fick när man kom dit. My ass! Men det är ju härligt att dom har den uppsatt där, så kan man om man som vi tyckte det var förfärligt, iallafall veta att det en gång i tiden varit ett trevligt häng.
Malin köpte en äppelkaka, och undrade snällt om hon inte kunde få lite vanliljsås till. Man skulle kunna tycka att tjejen var frikostig, men någonting fick mig att tro att hon tyckte Malin var jobbig och inte skulle klaga på att hon inte hade fått någon sås. Kan ha varit den likgiltiga minen...eller det faktum att såsen inte enbart uppehöll sig på själva tallriken.



Sen gick vi och handlade. Falafel och vitvinsglögg. Hygglig shoppinglista.





Och ja, jag erkänner. Julkänslorna finns nog där trots allt förnekande. För jag köpte minsann en adventsstjärna idag också.


När jag kom hem hade jag fått ett brev i postfacket. Ett handskrivet. Ett sådant där som sällan dimper ner. Och det var från min syster! Så glad blev jag att jag skuttade upp för trapporna. Jag älskar att få brev.

plask i slask.

Kategori: Livet

Vad är grejen med raggsockor när man har otäta skor och allt tövatten läcker in. Blir ju bara dubbelt så obehagligt. Nästa gång kör jag på plastpåsar.

Uak.

Kategori: Livet

Dumma förkylning. Mår pissilla.

Elfel.

Kategori: Livet


Vad är oddsen. Precis när jag packat ner alla mina ljus någonstans djupt ner i en kartong går strömmen. Som tur är funkar någon typ av elektronik fastän den inte är inkopplad, så med mobilen till hjälp lyckades jag dyka på några värmeljus längst in i ett skåp. Tur det, annars hade jag fått suttit här i mörkret i en och en halv timme. Nu fick jag ju iallafall några ljus att sitta i sällskap med.

Stök stök stök.

Kategori: Livet

Att flyttpacka i en liten etta är som att flyttpacka i en liten skokartong tillsammans med en elefant. 
Det här ser förjävligt ut.

Vem beställde vädret?

Kategori: Livet


En dag som denna ska man helt enkelt inte gå ut. Inte ens tänka tanken.
Men en dag som denna är det naturligtvis oturligt nog helt öken (minus värmen) i mitt kylskåp. Inte ens en gammal skrutten vitlök hittade jag där inne. Vilket resulterade i att jag trotsade snöstormen och begav mig till el businesshop. 
Två steg utanför dörren kom veligheten fram. Min övervägen ifall jag skulle vända om och svälta mig själv resten av dagen eller om jag faktiskt skulle erövra den halvmeterhöga snön och komma hem stolt och stelfrusen. 
Det är tur att man har ett släng av envishet i sig.

När jag traskade iväg fick jag en flashback till när man var nio och i likadan snöstorm som denna lekte "borttappade barn" på storken med Mikaela. Snö som piskade som nålar i ansiktet och snor som rann men ändå var man hur jävla glad som helst och skruttade omkring som en liten fakir med strävan efter att pina sig själv rödflammig.
Helt tokigt. 

Med detta lilla minne i tanken fick jag automatiskt en association till en annan historia.
När Mikaela efter ett sommarlov fick i uppgift av sin lärare att skriva en liten kort resumé om vad som inträffat under ledigheten.
Hon ritade då en bild på den lilla lek hon och Andreas utformade: man skulle, utan någon hjälp av benen, utifrån havet kravla sig in på armarna till stranden och när man var klar med det, ja...då skulle man göra det igen, osv. Mer komplicerat än så blir det inte. 
Över detta skrev hon med mycket allvarlighet förklaringen till den fina bilden: "i sommar har vi lekt invandrare". Raggadish.

Jag saknar min syster.

Nej nu ska jag baka scones och dricka te.
Over'n'out.

Bipp bopp bapp.

Kategori: Livet


Vi ska vara allra bästa bästa vänner, bästa vänner så som vänner känner.

Statistiken stämde.

Kategori: Livet

En bassning på mig. Katrin Schulman heter hon tydligen.
Jag funderade faktiskt på det innan jag publicerade inlägget. Heter hon verkligen Katarina? Men så googlade jag det och hittade en massa artiklar om henne. Då är det fler än jag som inte riktigt hänger med i svängarna.
Men efternamnet blev ju rätt..


Statistiken stämde turligt nog. Är man opepp på festligheter, går in i det hela utan förväntningar...och bara är, kan man få hur roligt som helst. 
Gick i total snöstorm ner till stan. Tackar ödmjukast uppfinnaren av paraplyt och tillverkaren av stabila sådanna.
Väl framme, rätt blöt om ben och stelfrusen om händer och fötter, ringer pappa och erbjuder sig att skjutsa mig den väg jag precis traskat.
Timing, kallas det.
Fördrink på Visby Hotell, ännu en på Hamnplan och sedan god mat, gratis dricka och glada människor. Övergav Hp för Surfers någongång under kvällen, gifte mig och skaffade nya vänner.

I'm walking.

Kategori: Livet

Min dag började halv 10. Traskade hemifrån, i snö(!), ner till Vero och hälsade på Puffe. Sen gick jag upp på stan, hem till mamma. Snodde en macka och gav mig sedan återigen ut. Denna gång på äventyr med min bundsförvant Malin.
Vi knatade först till Kupan för att hitta någonting bling bling för mig att ha på festen. Hade hoppats på en gräsligt ful, stor brosch. Eller ett gigantiskt halsband. Men icke. Så vi spatserade vidare och hamnade ute på galgberget.

 

Efter vår lilla promenad gick jag till pappa som låg död i sängen med ryggskott och utan någon större lust att underhålla sin rastlösa dotter. Så jag lämnade honom och gick till mamma och fikade. Åkte buss hem. Och nu sitter jag här och hänger. Men måste snart göra mig iordning för kvällens festligheter. Pepp pepp pepp. Need to be pepp. Kanske pepparkakor skulle hjälpa? Hm. Snarare en stor kopp kaffe, kanelbulle och massa bra musik.

Undrar hur långt jag har gått idag egentligen. Ska härmed räknas ut. Eniro.
Äsch, vart ju inte jättemycket. Men ca 7,2 kilometer iallafall. Inte helt illa pinkat.

Zytomierskaperskalerska.

Kategori: Livet

Varför var Katarina Shulman tvungen att byta efternamn när hon skilde sig?! Så fort jag hör Zytomierska etsar det sig fast i min hjärna och i likhet med ett elakartat virus förökar det sig, vägrar släppa taget och gör sig hela tiden påminnd. Zytomierska zytomierska zytomierska. Som en envis, jobbig och dålig låt man kan gå omkring och nynna på i flera dagar. Men jag traskar ta mig tusan hellre runt och nynnar på en usel låt offentligt än att högt, utan tanke upprepa Katarina Zytomierskas namn. Hjälp mig. Ett knep måste det ju finnas, för att klara sig från denna sjuka.

Höstmys.

Kategori: Livet

Ikväll har jag umgåts med mina vänner. Druckit glögg och ätit pepparkakor. Snackat skit, väldigt mycket jobb och Madde & Kiffes härliga skaparglädje...

Tetrisrisk.

Kategori: Livet

 

...och så var det nån jäkel som tog mitt rekord på Tetris. För något år sen eller två levde jag ett kortare tag som en block-nörd. Jag kunde inte ge mig, skulle ha mest poäng och vara bäst, vilket jag efter mycket kneg och slit blev. 
Med den äran har jag sedan levt, som en stolt tetris-champion...tills i förrgår. Någon elaking bara kom och slet bort plastmattan under fötterna på mig. Vilket gjorde att jag, envis i naturen, återigen gav mig in i gameandet. Kan inte lägga ner!
Men med de stela, otränade fingrarna jag nu äger finns det inte en chans att jag ska lyckas komma upp i rätt antal poäng...om jag inte spelar ungefär tre timmar varje dag..och det tänker jag banne mig inte göra. Snälla någon, skänk mig en japan.

Kejsarens nya stil.

Kategori: Livet

Det finns ett mode just nu (det tar emot att ens kalla det mode..men iallafall en genomgående trend bland ynglingar). Strumpbyxor och linne. Inget långt linne. Kort linne. 
Jag har inte sett EN med detta nasty klädval, utan tiotalet, på en månad. Vad är grejen?
Idag höll jag på att gå fram till en tjej, för att vara snäll, och säga till att hennes klänning hade hakat upp sig i den midjekorta jackan. Man såg ju trosorna....stackarn! Men hon smet in i provrummen innan jag hann fram för att dela med mig av min fasansfulla upptäckt. Ah, tänkte jag. Kan hon se det själv i spegeln och fixa till det.
Men. Hon kom ut precis likadan som innan. Så åter igen: vad är grejen? Det ser ju bara skabbigt ut.
För att se det positiva så slipper de ju iallafall skämmas i ett "kjolen i trosan"-scenarium efter ett eventuellt toabesök, för de har ju ingen kjol att fastna med någonstans. Häpp. Living it easy.
 

Bling bling nånting?

Kategori: Livet

Nu går det snart ännu en film jag vill se. Twilight. Den verkar riktigt bra. Men. 1000 spänn på att den inte rullar på denna lilla ö. Nu är det bara att utvänta High School Musical 3...två månader tar det nog, sen kanske det kommer en bra film. Men ska nog inte hoppas på förmycket. Scary Movie 4? Eller den kanske redan finns. Vad vet jag. Är inte så bevandrad inom den genren.



På lördag är det Strövet-fest. Jag har faktiskt inte varit så pepp alls, fattade inte ens att det var denna helg den utspelade sig förrän Vronkan började snacka om vad hon skulle ha på sig. Oh, tänkte jag. Dedikerat att vara ute i god tid, det är ju minst en vecka kvar.
Anledningen varför jag inte varit engagerad över festligheten är temat "Glitter och Bling Bling". För vem är mer flashig än jag liksom? Bah!
Jag satte mig på en funderare igår, men kunde inte komma på ett enda plagg jag äger som ens skulle kunna snylta på synonymen glitter. Tänk om jag blir stoppad i dörren. "Dresscode miss. Hem och byt om"
Får ta min nya blinkande baklykta till cykeln och knyta fast i pannan med ett presentsnöre. Sug på den du, dörrvakt!

plit med flit.

Kategori: Kreativt.

Flodhästen.

Kategori: Livet

Idag påminde mamma mig om en liten incident under dagistiden. Som idag känns rätt lustig, men då var en 6-årings livskris (eftersom det fanns videobevis som spelades upp relativt ofta och därmed inte tillät mig glömma).

Det skulle sättas upp en pjäs där alla barn på min avdelning "draget" (vid val av grupp att vistas på tog jag denna avdelning enbart med glädje över att stället skulle vara fullt av drag och hålligång..i likhet med när jag och Malin, 8 år, glatt valde "kulgruppen" på Stavgard i hopp om att få ha roligast och skratta mest av alla, men sedan med insikten om att det var lerkulor vi skulle framställa). 
Klassikern "Pelle Kanin" skulle spelas och alla ungar fick varsin rollkaraktär. När jag kom in på avdelningen efter en lekstund ute såg jag mina tre närmaste kompisar tassa omkring på alla fyra spinnandes med kattöron och morrhår. Åh, nice. Då blir jag säkert också kisse, tänkte jag, för vi höll ju ihop.



En sekund senare har en av dagislärarna kört ner en stor ful, grå gammal täckmössa på mitt huvud, omsydd och tillagd en gigantisk, fet bula hängandes ner framför ögonen. "Du", sa hon, "DU ska få vara FLOOODHÄST!" som om detta var det finaste i världen att vara.
Jag opponerade mig och berättade om mina önskemål att hellre få vara någonting litet och petit, som ja..en, katt.
Men icke. Mina dörrar var stängda. Flodhäst skulle jag vara och där med basta.
Två föreställningar blev det. Och båda av dessa låg jag under en stol (representerande en bro), vägrade presentera mig när det var så pass och vägrade att agera. Bah, flodhäst, skamligt.

Idag, när man är något mer objektiv till händelsen, vore det faktiskt roligt att få se de inspelade videosarna, men jag vet dock inte om de finns kvar och i vems ägo de befinner sig. 

Spik i väggen.

Kategori: Livet

Idag har jag varit ute hos Graanny med ännu en jacka (denna gången passade den, trots att hon hade svårt att vänja sig vid att dagens jackor inte längre är stora som hus a la 1990). Hade riktigt mysigt faktiskt. Kaffe och kakor.


Mormor tror att hon själv är den grundläggande orsaken till att tsunamin inträffade.
En vecka tidigare hade hon blivit trött på att alltid behöva klättra upp på en stol för att få ner klockan till batteribyte, därför spikade hon fast den i någon typ av ta-höjd, ungefär vid Thailand
Jag är totalt säker på att det är en woodoo-karta. Om jag klipper ut sverige och placerar den nere vid medelhavet kanske det blir varmare imorgon. Vilken superidé.



Moralklabb.

Kategori: Livet

Igår insåg jag hur pinsamt bra det är med alla dessa amerikanska ungdoms-filmer som går på helgmornarna. Just av den anledning att man slipper tänka (allt är producerat så pass att en nyfödd schimpans skulle förstå, och dessutom ha en djupare insikt om det hela), man slipper fundera på hur det kommer sluta - för det vet man redan två minuter in i filmen. Det är så lätt.
Fine att man får en stor klick moral på köpet, men hey...jag kanske lär mig något nytt sätt att bemöta världen på..



Iallafall började någon (hrm) tracka på mig för detta och påstod att jag måste vara ironisk om jag säger mig gilla Sjunde himlen och den typen av klabb som strömmar ut från västvärldens tvbolag.
Visst. Jag kan väl inte säga att det är världens mest fantastiska program. Skådespelarna ligger snäppet under medel (milt sagt), de totalt utnyttjar frasen "I love you" (utgör väl sisådär 45% av hela manus) och deras musikalavsnitt fick mig att torka tårar av skratt en timme efter det att programmet slutat. Men ändå. Serien har ju sin charm. Så jag erkänner..här och nu, hur hemskt det ens må vara och kännas, att jag en gång i tiden inte har kunna missa ett enda avsnitt av Seventh Heaven.
Men det var typ fyra år sen. Det var ju liksom inte igår.

För o dra med mig fler ner i fallet. Utan att nämna några namn. Stargate Atlantis? Våra bästa år? Hem till gården? !
Så långt har iallafall inte jag gått.
Fint, nu känns det bättre.

Jim Noir.

Kategori: Livet

Idag har jag varit på besök hos mor min och ätit solrosfrallor (åter igen, finax självbak..!) och druckit te. Jättemysigt.
Mamma berättade om sina återkommande mardrömmar. 

-"Inatt har jag tvättat igen."
-"Näej? igen?! Stackare.."
-"Ja. Sist jag tvättade var för två veckor sen...och inatt hade jag glömt tvätten liggandes i maskinen sen förra gången. I 14 dagar. Vågade inte ens titta på den. Det var handdukar. Så jag satt bara på maskinen igen. Men när jag hängde ut det i trädgården, som var helt täckt med tvättlina, såg jag att de hade möglat.
Sen frågade jag Andreas om han ville ha några jeans tvättade. Då kom han med några konstigt fodrade. Jag frågade honom om han hade haft dem tidigare, kände inte igen dem. Och du var bebis. Andreas var 10. Hur nu det går ihop."

Undrar vad för djupt som kan tydas ur denna eviga dröm. Tvätten som aldrig blev klar. Skulle kunna vara en skräckroman.


Ibland fastnar man för en låt som går runt och runt i lurarna hela tiden. Denna veckas är helt klart: Jim Noir - Look around you. Underbart bra.

Väck väck.

Kategori: Livet

Varför ska det vara så svårt att kasta/skänka bort kläder? Har gått igenom mina garderober fem gånger nu och hittar ändå inget att ge upp, fastän plaggen jag inte behöver måste finnas där.
Får börja deala med mig själv tror jag. Hur nu det ska gå. "Om jag kastar den här så får jag en fotmassage sen." "Oh. Schysst. Tack. Så snällt av mig." Nej. Det är sådan schizofrena personer sysslar med på fritiden. Jag ska nog bara ägna mig åt att banka in lite disciplin i rensnings-sinnet.

 

Jul.

Kategori: Livet

Nu börjar folk på riktigt diskutera jul och allt vad denna lilla högtidlighet innebär.
För en gångs skull gör det mig inget om den hade gått mig förbi. Jag tycker det ligger en svag odör av ångest över det hela. Man ska hinna köpa julklappar, fixa mat, krångliga bakverk och bygga upp världens skyddsmur mot grannar, vänner och övrig familj: "Vi har det också jättemysigt. Vi bråkar aldrig. Köttbullarna bränns inte vid, granen är tätare och grönare än granar du bara kan drömma om. Vi har dessutom femtioniotusen meter snyggare ljusslinga runt huset och dessutom har vår gårdstomte vackrare drag."

Jag funderade på att skita iallt. Fast trots att jag sitter och smutskastar julen (eller den tävling julen har blivit) så kommer det säkerligen krypa fram lite mys-feelings när det väl nalkas.
Men då ska jag istället för att laga världens hejdundrande långbord satsa på att köpa 20 rullar risgrynsgröt på Ica.

Mr Muskel.

Kategori: Livet

Putsade speglarna på jobbet idag. Började tänka på jul när jag kände doften av rengöringsmedel. Tragiskt. Städar jag bara på julen?

Min lärorika kompis.

Kategori: Livet

Jag har fått en ny vän. Wikipedia. Hur roligt är inte detta lilla cyber-rymdiska äventyr till uppslagsverk. Här är det inte (enbart) stora, dryga besserwissers som sitter och diktar ihop intellektuella texter drypande av svåra, överklass-ord. Nä här får var och varje människa själva skriva, föra vidare och lära ut vad de vet om allt...vilket gör att Wikipedia bara blir större och större. Bättre och bättre. Jag gillar detta lilla demokratiska samhälle, eller hur man nu ska uttrycka det.

Det roligaste är att man kan börja på ett ställe, och sluta på ett annat. En artikel länkas oftast som alltid vidare till ytterliggare en artikel. Vilket gör att man kan börja på Hej och sluta på Mögelost.
Så det blir mitt dagens tips till sysselsättning. Allmänbildande är det ju också. Häpp.

bötnöt.

Kategori: Livet

Ha! All min försiktighet med att cykla utan lysen payed off. Idag när jag gick från jobbet råkade jag på en poliskontroll. De trodde nog bergis att jag hade hoppat av när jag såg dem, men de flinade bara och gav mig en reflex. Inga bortkastade 500 spänn. Tack pappa som etsat in i mitt lilla huvud om bötrisken.

laredoute.se

Kategori: Livet





Jomen visst. Kan väl bli lite dragigt om benen..men va fan, stil före komfort heter det ju.

Lyriskt.

Kategori: Livet

Helt jäkla tokigt underbart var det igår.

Jag tror att alla som inte var och lyssnade på Langhorne missade någonting stort. Jag och Sofie har redan förstått att vi kommer kunna dra världens mormor-historia när vi blir gamla. "Det var på hösten 2008, den 10 oktober om jag minns rätt..." med skraltig, darrig röst och det där lite drömska i blicken (som eventuellt också då kommer bero på ett släng av senilitet, men..ja). Och så plockar vi fram den gulnade biljetten med nästan oläsliga bokstäver på och visar alla som ivrigt vill titta på legendens namn. Helt klart.





Nu ska jag bara fördriva dagen tills jag åker båten hem ikväll..lovely.

Langhorne Slim.

Kategori: Livet

Just nu står jag här (Soffan har världens internetcafé-häng här med barbord o grejer) och väntar på att få åka iväg o kolla Langhorne. Ska bli väldigt nice. Han är helt jäkla undebar. Men tror inte det är så många som har fattat det ännu.

Fast i Kallhäll.

Kategori: Livet

Scenario. Jag har glömt sitt betalkort hos Josse, som tagit det till stan. Mitt åkkort går ut idag. Jag är i Kallhäll, utan pengar...

 
Igår kilade jag, Soffan, hennes pojkvän och hans kompis in till stan och kikade på "Låt den rätte komma in". Finally! Jag kände mig lite skraj innan att jag skulle somna på grund av världens största trötthet, men den var så spännande så jag höll mig vid liv genom hela filmen. Klart sevärd. Fångat känslan i boken väldigt bra.

Så idag, måste jag komma på nånting att underhålla mig med. Något kul, kostnadsfritt i Kallhäll. Idéer?

Brödsmulor.

Kategori: Livet

Nu har jag änteligen landat i Stockholm.
För en gångs skull hade jag valt ekonomiplats på båten med tanken att gå på bland dom första och snabbt sno till mig en soffplats. Vilket jag lyckades med. Men...jag fick dock två små tanter till bordet.
Eftersom jag var den första som anlände fick jag platsen mot väggen, medan de kom bland de sista att stiga ombord och placerade sig på stolarna mittemot...vilket innebar att de konstant satt och tittade på mig, och smilade. Snäll som jag är log jag tillbaka nog till synes gladare än jag kände mig. Ibland önskar man att man kunde förvandlas till en arg bitch när det i tillfället behövdes. Men icke.
De snackade väder med mig, halka, frost och dis. Varma kläder, brödsmulor och gammal svettig ost. Samtalsämnen i ren, äkta tant-anda. Jag låtsades vara överdrivet sysselsatt med bok, musik, korsord och mat, samtidigt. Allt för att slippa titta upp och se dem ivirigt sittandes med väntan på att tillfälle skulle ges till lite prat. Tre och en halv timme. Yeah.

Men sen traskade jag, Malin och  Josie på Ikea hela dan. Jag med min regel att inte handla för mer än jag kunde bära i famnen. Lyckades jag faktiskt bra med. Tricket är att gå omkring kissnödig och hungrig, då har man ingen lust till någonting.

Nu har jag och Soffan precis varit i Jakobsberg, inhandlat lite öl och nu blir det lite lugnt innan jag åker in till stan för att träffa upp mina Ikea-kompisar.

Over'n'out.

Brunstig hjort gör omhäng.

Kategori: Livet

Arbetsrast med min vanliga portion Kellogs Special K med mjölk.
Idag är det butiksomhäng på schemat. Hela morgonen har jag ilat omkring för mig själv med planritningen fastetsad i pannbenet och antagligen i utseendet ganska lik en påtänd, galen och brunstig hjort. Typ. Jag försöker att inte se så påtagligt uppstissad och stirrig ut. Men det är svårt när det är kul och man är på hugget. Men kanske inte vidare bra för försäljning. Så egentligen borde jag inte dricka kaffe efter jag ätit upp, men det ska jag göra ändå. Busigt nog.

10 november.

Kategori: Livet

Movemberbrillor.

Kategori: Livet

Idag har jag jobbat. Sen har jag varit expertis-hjälp för Björn som skulle välja ut brillor.
Sådan ångest har sällan skådats. Så fort ett par glasögon kom på näsroten infann sig nagelbitandet, hårfixandet, händerna i fickorna, trampa lite på stället, pilla på mustaschen (movember!) och en "titta nära, titta långt ifrån, titta nära, klia sig på hakan, humma, titta långt ifrån, humma". Men han lyckades skramla ihop ett par brills som var väldigt fina, må jag säga!

Ett par sånna här fast grå tror jag det blir tillslut. Mäkta fina tycker jag.

Sen gick vi till Lindex och köpte baby-kläder till Hege o Andreas som fått en liten Ada. Blev jättefina plagg. Och jag fick briljera med mina barnkläds-kunskaper since the old days at the Lindex-plaza.
Ska bli skönt att åka till sthlm i helgen. Som vanligt. Leka med Josse och Sofie. Längtar.
Det enda jobbiga med att åka iväg är att man måste packa. Och att man slösar pengar.

Pärl-mania.

Kategori: Livet

Igår när jag kom hem från jobbet hade jag fått ett paket från nordea med nånting "puffigt" i. Först muttrades det lite för jag fick för mig att de skickat ut ännu en sån där kod-fixarmanick, men blev faktiskt lite glad (överlycklig) när jag öppnade och fick se en pärlplatta med lite färgglada pärlor. Yeay. Det här var år sen.
Något gammal barndomsminne måste ju ha kommit till känn i och med att plaströren kom i min ägo för jag hann knappt käka upp innan jag låg på mage på golvet, pärlorna uttippade och den vita piggiga basen framför mig. 
Efter en minut insåg jag att detta liggläge absolut inte var det mest bekväma, och med min vighet (eller ickeexisterande även känt) tog det tio år för mig att få dit de små (mer ettriga, envisa än jag minns dem) pärlorna i plattan. Så jag körde en grown up. Hällde ut dem i en kopp och satte mig vid soffbordet, hakan i handen funderandes på vad för magnifikt konstverk jag skulle åstadkomma.
Pärlplatte-art är jäklar så svårt. Speciellt när man inte får massa nyansfärger att jobba med. Rosa, gult, grönt, blått, brunt osv. Man ska tydligen bara göra enkla saker. Som en blomma. En sol. Eller nej. Då skulle inte de gula räcka till. Aja. You get the picture.
Jag kände mig iallafall ganska nöjd med min kväll och mina slutresultat. Och ja, jag har ett liv. Ibland.


Och för att ingen ska fundera över dessa, fråga och förstöra mitt goda pärlplatte-självförtroende så kan jag meddela att den första är en rullskridskotjej i saturday night live-pose och nummer två är en enhörning, som faktiskt springer, men mer ser ut att svankandes försöka lägga sig ner, typ. Tadam!

Stockholmsplaner.

Kategori: Livet

Ännu en Stockholms-helg är på väg. Jag hade av nån anledning fått för mig att de var nästa helg som var mening för resan men nä.

 
Jag har tre mål för trippen.
1. Kika på Låt den rätte komma in.
2. Träffa Josse och Sofie.
3. Se och lyssna på Langhorne Slim (kärlek).








Halloween.

Kategori: Livet

Lördagen var jätterolig med utklädnad, förfest och rindi-kalas. Jag blev en Amy Winehouse med allt vad det innebär. Löshår, tatueringar, kokain (fake, förstås, ifall någon skulle få för sig att undra), mega-eyeliner och hårband.
 
Någon gång under kvällen råkade jag dock reta upp en annan Amy genom att påpeka att hon saknade vissa delar av kreationerna på armarna. Från min sida var det ett litet skämt, för inte tusan bryr väl jag mig om ifall Amy nr 2. missat en tatuering eller två. Men hon blev fly förbannad och traskade ilsket därifrån. Häpp. Jag som är så snäll.


Efter det att Malin och Seb traskat hem kände jag inte många på Rindi och dem jag kände träffade jag inte på, vilket resulterade i en trygg plats i baren.
Alltid på väg dit med den smarta och nyttiga tanken att dricka ett glas vatten, men med brist på (tydligen) någon typ av sammanlänkning mellan mun och hjärna blev det ständigt en öl. Konstigt fenomen det där.

Söndagen kom rakt från helvetet.
Ska aldrig mer titta åt ett glas rödvin.
Ska aldrig ens tänka tanken.
Rödvin är ett gift som inte bör förtäras i syfte för rusning.
Enbart till mat kan det gå an.
Endast då.



Kul hade jag iallafall. Nästan så man glömmer bort det när man haft en bottendag med huvudvärk och illamående. Men det är väl kanske så det känns att vara Amy Winehouse...