Det har inte hänt så mycket. Hemtentan har lämnats in (sådär måttligt bra, men ändå färdigställd). Tog en öl med Ida och Emma i lördags, men vi tröttnade när vi inte kunde prata med varandra eftersom en i vårt gäng envisades med att vara en högtalare (rauk-storlek) och inga andra platser fanns att hitta.
Igår var jag på IKEA, köpte bra-o-ha-saker. Faktiska bra-o-ha-saker, inte som doftljus, potpurri och färgglada lampskärmar. Nä, här snackar vi mopp, hink och sopkorg. Yeah.
Råkade på vägen hem peta mitt ohyggligt otympliga moppskaft i magen och mellan benen på åtskilliga människor. Nivån på uppskattning var väl måttlig kan jag tycka.
Nu ska jag pallra mig in i duschen och sen iväg på föreläsning. Ja just det, jag råkade åka till skolan två timmar för tidigt i måndags, vet inte riktigt vad som hänt med mig, planerar-lotta. Blir man så här av fil? Det är enda skillnaden i mitt dagliga liv jag kan hitta. Mycket underligt.
Handlade på väg hem från skolan, stod vid kassan och kände mig så jäkla duktig som pluggat hela dan, så häpp gled det ner en chokladbit i korgen. Häpp så åkte den upp på bandet och häpp så hade den hoppat ner i påsen. No effort at all. Men så kom jag hem, öppnade förpackningen och tog en tugga, beredd på att toknjuta.
Uäh. Smakade äckligt sött, nästan spottaut-varning.
Så nu sitter jag här med en stor skål fil, äppelskivor och müsli och äter av bara helvete.
Vad är det som sker?
Inte så att jag klagar direkt, men ändå. Känner mig förhäxad.
De dumma reperationsgubbarna har ju reparerat in ett nytt fel på min nya mobil, så jag kilar omkring med en gammal (iallafall ölindränkt och misshandlad) Nokia, som jag faktiskt börjar fatta tycke för mer och mer. Inga massa apps och skit. Skicka sms och ringa. Suddiga bilder och ljud som skorrar.
Det enda som är lite kämpigt (om det ska vara nått) är att den av någon anledning, antagligen på grund av mig, ändrat om "och" till "mäh" och "vi" till "uh", och med min masterspeed på att knappa är jag inte alltid lika snabb på att läsa igenom två gånger.
Hemkommen från träningspass med Josie. Skönt att ha någon där som man kan skratta med när man tabbar sig, går åt fel håll, inte orkar kordinera arm&benrörelser samtidigt och svettas som Big Mama i nedförsbacke. Vår tränare var helt otroligt jäkla hurtig. Benen pekade rakt i taket när hon uppåtsparkade, när det var stretchdags blev det spagat, och när hon hoppade stannade hon liksom lite i luften, helt kung fu:igt innan hon mjukt landade igen (självklart i slow motion). Och det där leendet. Som om hon var lyckligast i världen. Häpp häpp pepp pepp.
Men jag upptäckte när vi gjorde armhävningar och knipmedrumpan-övningar att jag minsann hade ett eget litet leende som peppade mig. Thumbdude.
Kom in på en av de där bloggarna de alltid tipsar om i början av blogg.se och idag var det en tjej med någon Thailands-inpirerad klädstil. Jag skrollade ner lite och hamnade på en bild på en pälsponcho (eller vad det kan heta för tjusigt) från något saftigt modeföretag där bloggerskan kommenterat under: "To die for!"
Jag bestämde mig för att strunta i kaffet imorse när jag insåg att mjölkpaketet inte fyllt på sig själv medan jag var iväg på ö-äventyr. Varit skitnöjd hela dan eftersom jag inte märkt några nämnvärda men. Förrän nu.
En smärre uppenbarelse av dunkelidunk i huvudet och en släng av narkolepsi. Men kokar jag på en kopp nu lär jag väl sitta skräddarställning i sängen hela natten, med ögon som tefat och spirit-fingers. Eller dansa luft-tango med min låtsaskompis och frenetiskt tugga tuggummi. Vilket fall som helt känns det inte så lockande.
Nej hu. Godnatt. Imornbitti ska jag unna mig två jättestora koppar, som kompensation. Man kan ju inte vara ovän med sin kropp heller.
Snacks&öl-kväll hos Cissi, hemgång i fina (mörka) Visby, mysdag med systeryster och en tur till Andreas och Elins nya lya i Hörsne. Önskar jag hade min trasiga kamera lagad och kunde ta bra bilder. Men mobilen har ju sin charm den med. Man får gissa sig till vad fotona föreställer ibland bara.
Nu ska jag vänta ut några timmar för att sen bege mig tillbaka till Stockholm. Kanske. Har inte riktigt fått min Gotlands-boost-nivå uppfylld ännu.
Kände mig aningen trött och förvirrad när jag skulle åka, men tåget gick åt rätt håll (och jag med, tack och lov), klev av där det skulle av och kom ohyggligt tidigt till båtterminalen.
Väl på färjan kollade jag in Wristcutters a Love story med en sät-granne (?) som ständigt sneglade över på min skärm. Vet inte vad det var för film han kikade på, men uppenbarligen var min betydligt mer spännande (eller så undrade han helt enkelt vad jag var för makaber person som gillar skärsår i handlederna, överdoser, skott i huvuden och hängsnaror).
Nu ska jag somna efter nattmacka med farsorken och nerbäddandet i minisängen med minitäcket.
Och insåg precis att jag inte kan publicera detta eftersom jag skulle överraska mamma med min "komma några dagar för tidigt"-häpphärärjagdag.
Jag får väl helt enkelt spara det och klatcha ut det imorn eftermiddag.
"Är du gift men saknar spänning? Vill du ha tillbaka den där gnistan? Ha en affär."
?
Varför vara gift om man vill ha en affär? Varför inte bara skilja sig och knulla runt istället, om det är det man vill. Finns antagligen människor där ute som förstår tjusningen i detta fenomen till internetdejtsida (eller hur det nu skall benämnas), jag gör det dock inte. Känns bara dumt.
Läskigaste är att det tydligen är jäklig populärt. Man blir ju rädd.
Till Gotland, kvar i Stockholm, plugga lite, plugga mycket, söka jobb här, söka jobb där, jobba lite, jobba mycket, kombinera jobb och plugg osv osv osv.
Höjdpunkten kom precis nyss, när jag insåg att sista CSN-utbetalningen (som inte ens täcker min hyra) sker i slutet av maj, vilket ger mig så mycket som noll veckor på mig att jobba ihop hyran till slutet av juni. Vilket betyder att jag då skulle ha jobbat hela maj (samtidigt som jag pluggat 100%) för att skaffa fram kosing.
Det ger mig i stort sett två möjligheter. Hitta någon som vill hyra en liten etta ute i Åkersberga för 4200/mån....eller säga upp den. Då återstår bara det lilla problemet - vart ska jag bo när jag kommer tillbaka?
Och runt omkring detta bo-problem måste jag ju lösa jobb-problemet. De måste ju liksom gå hand i hand.
Kan ju inte jobba och bo kvar i Stockholm om jag säger upp lägenheten.
Jag kan (eller snarare vill) inte heller vara på Gotland och betala hyra för en lägenhet i Stockholm jag inte bor i.
