boxbeat

...favorit i repris på Coop idag...samma kassapersonal, samma fel, samma väntan.
Man tycker ju man borde ha lärt sig.

...och det stämmer mycket väl.
Mick och jag gick till Coop för att handla. Snappade åt oss våra grejer, valde därefter den kö som hade bäst framkomlighetsutsikter utav tre. Då började kunden i kassan krångla till saker (eller om det nu var kassabiträdet..orelevant) och gjorde felen till problem som han bakom bandet inte kunde lösa själv.
De dividerade fram och tillbaka om kort och priser. Efter några minuter bestämde vi oss för att byta kassa till den näst kortaste och hoppade dit och ställde oss. Två sekunder senare kommer han från första kassan för att rådfråga hon i vår nya.....som följer med bort för att lösa datorproblemet.
Snopet. Där stod vi.

Men, så blir jag trött på att inget låter som de jag redan vet. Så nu plöjer jag igenom det bästa igen.

Hjälp.
Jag har kommit in i en sån där dum period.
Efter sommaren älskade jag att det plötsligt blev mörkt tidigt, tillåtet att mysa i soffan och kika på tv. Men. Jag har vant mig vid slappet. Det har gått över till rastlöshet. Och denna rastlöshet har yttrat sig i shoppinglusta, småätande och frenetiskt trummande med fingrarna på soffbordet.

Jag handlar allt. Gärna så smått och obetydligt som möjligt. Så det känns som man fått mycket för lite pengar. För det är inte själva grejerna jag är ute efter, utan känslan av att ha handlat nått. Skrämmande men sant. En medbrottsling till onödigt slöseri och värdslig förstörelse, nybliven slav i materialismens dumma klor. Illa illa.

Småätandet är hemskt. Men inte så illa som det låter. Kelloeg's med mjölk, mandariner, mandlar, russin i mängder.
Jag ska sluta med detta. Teckna, städa, springa och umgås med naturen i största allmänhet. Och mina vänner, förstås.
Och leta bra musik. Det var länge sen. Gått omkring med samma dängor på repeat länge nog nu.


blackblack

Jag är så sugen på att tatuera mig igen, och nu är ju en bra tid att göra det också.
Men jag vet inte riktigt vad. Jag har mina tankar och mina idéer. Men hittar inte det där som känns hundra, och då är det ju faktiskt ingen idé.
Har gått omkring och funderat i flera år, tror att det ska komma som något typ av uppenbarelse. Vilket det även borde göra. Men man kanske borde mana på det lite... Sätta sig med ett ritblock när man är lite groggy. Så kanske man råkar plita ner någonting magnifikt. Lördag kväll är bokad. One on one med mitt ego.
Yeah.

Fy tusan. Det där med html-koder kan ju snurra till en totalt. Jag förstår lite. Men inte alls mycket. Så det får vara som det är - återigen.

Det är konstigt att det ibland känns bättre att vara ovetande.
Eller iallafall vara i det skedet att man smält och tagit in det man inte ville veta.

Jag har varit så tokigt sugen på att köpa mig en ny bra konsoll. Eller en ny dator. Och en mobil. Men för att lugna ner mitt sug gick jag till pappa för att hämta mitt gamla GC. Har världens roligaste spel (host) Super Mario Party 5, Crazy taxi, Mickey Mousse and the Haunted House, Charlie's Angels, Crazy Monkey Ball, The sims 2..... Underbart utbud, fantastiskt..

Iallafall. Kastade mig in i ett game Super Mario Party (jag + 3 datastyrda..tar inte alls hela dan) och skulle i väntan på min tur bara springa ner för trappen och bre mina rostade mackor. Halva trappen ner råkar jag hamna snett eller snarare inte hamna någonstans alls, och halkade ner, slog i ryggen och blev liggandes där lite lätt svimfärdig och kunde därmed inte röra mig.
I fem minuter tittade jag upp i taket och lyssna till detta, på repeat:

Vad glad man blir när man sitter i soffan efter frukosten, redigt seg, dock fortfarande hungrig och så upptäcker att man glömt äta upp sin macka. Underbart.
Kaffe är bakfyllans medicin, nodoubtboutit.