Idag, har jag varit en äkta mormor-kompis. Jag började morgonen med en kopp te (sommarblandning), ostmacka och svt1:s morgonprogram och korsord. Övergick till affärsgång med posthämtning. Sedan garderobsstädning i linneskåpet. Vikt så många handdukar och rullat så många lakan att jag kommer att vända och vrida mig i förskräckliga mardrömmar i natt. Saken blir ju inte bättre av att jag sover i samma rum som detta omtalade skåp, så jag lär ju vakna kallsvettig, spärra upp ögonen - och de den fördömda dörren. AH! Vilket öde.
Sedan har jag fikat te (borabora) & pepparkakor med morbror med fru. Snackat matematik och elstängsel. Lagat linsbiffar, diskat och torkat. Svarat på att jag inte ska skriva mig hos mamma i sommar för då försvinner hennes bostadsbidrag. Snackat lite lätt om mormors sänka. Diskuterat Anders i hemtjänsten. Än en gång svarat på att jag inte ska skriva mig hos mamma för då försvinner hennes bostadsbidrag.
Nu sitter jag med datorn i knät. Go'kväll på tvn. Mormor har parkerat rullatorn vid trappan och sitter nu med en Skotte i handen och en skål Bridgeblandning på bordet. Kan det bli bättre...? Och förresten, mormor påmindre mig precis om att jag inte ska skriva mig hos mamma i sommar för då försvinner ju hennes bostadsbidrag. Vilken tur att hon sa det, hade jag ju totalt glömt bort!
Nu sitter man alltså på en säng i Stånga med raggsockor på och en dator i knät. Mysigt. Färden hit var dock mindre trevlig. Fick trängas tio minuter i världens jäkla blåst och spöregn med femtielvatusen skolungdomar som ville åka med samma buss som jag. Skillnaden var att de var små, smidiga och med säkerhet helt insmorda i vaselin (eller med en väl inövad framkomlighets-teknik) och jag hade en herrejäklar massa packning (mormors jacka....som var för liten, som jag befarade....men ingen lyssnar ju på mig...). Sen har vi ätit mat, tittat på tv och lagt oss. Imorn ska Lasse & Yvonne komma ut och sätta en lykta på morfars grav. Jag ska städa. Trodde först inte att mormor ville att jag skulle stanna kvar, för hon tjatade om att Lasse skulle ju åka in till stan och där kunde jag ju få skjuts och hipp, happ, hull. Jahopp, tänkte jag. Hon vill bli av med mig. Blev lite sårad och stött i kanten. Här tar man sig tid att komma ut, och så blir man hemskickad. Vad är detta för fasoner! Men, sen kröp det fram att hon trodde att jag ville ha det så. Åka hem imorn istället för på lördag. Nähäru, sa jag.
Appropå blåbär. Så började jag tokfnissa när jag kastade upp dessa grönsaker på rullbandet häromdan. Kunde ju inte fota i affären, så jag tog en repris hemma istället. Bra humor är bra humor.
Ibland har man lust att strypa sin katt. Men det skulle jag förstås aldrig göra. Igår när jag precis skulle iväg till jobbet struttade jag ut i hallen och var precis på väg att kasta på mig mina stövlar när.. Vad är det som luktar? En nuförtiden ganska ovan odör, för det var ett tag sen jag sniffade den. Kattkiss. Skitpiss. Pollymiss. Under dessa timmar jag uppehöll mig hos mamma i söndags har denna katt lyckats kissa i en av mina stövlar. En stövel som stod rakt upp och torkade vid ett element. Vad är det för fel på henne?! Hoppas det blir bättre när man kastrerat henne. Kanske hon blir "normal". Hoppas hoppas.
Look at the evil in her eyes.... "I neeeeeed to peeee in Lottas booots. I neeeeeeeed to. Neeeeeed. Peeee."
Jag kan även konstatera att denna vecka är dedikerad till surkärringarna. De har förpestat min (och Verrans) dagar totalt. Denna ständiga klagan. Sökandet efter någonting som inte stämmer, som de kan ifrågasätta, såga lite på. Hade de en bedrövlig barndom? Har de en tagg under foten? (För det hade ju alltid alla monster i serietidningarna när man var liten, så kom Bamse och drog ut den så blev det bra. Men skulle jag kasta mig ner på golvet för att gripa tag i deras fot och ivrigt vända och vrida på den i jakt på den lille onde skulle jag nog få ännu bättre mottagande av de kära bitcharna.) Eller har kanske deras katt kissat i deras stövlar? Så måste det vara.
Nu är jag ute o går på tunn is. Jag har gett mig på Dean Koontz. Efter Ajvide. Vad är det här om? Är jag dum i huvet? Ja antagligen. Suget efter att läsa någonting skruvat och flummigt befann sig fortfarande i huvudet igår kväll och det enda som fanns att tillgå i min bokhylla just för tillfället var denna, Sekten. Jag skulle kunna starta en liten bokklubb med mig själv. Sitta här o diskutera, jämföra, hylla eller såga. Men det vore ju lite patetiskt.
Hade fått ett mail från Jonix, ett företag som säljer textilier och tillbehör. "Musse-knappar, halvpanama...." Åhå, MUSSE-KNAPPAR! Musse Hasselvall, på en knapp! Måste ha. Måste ha. Måste ha! En hundradels sekund efter det att jag tryckt på länken för att öppna mailet inser jag att det självklart inte är rätt. Det är ju Musse Pigg det handlar om. Snopet. Mycket snopet. (Men detta ger mig härmed en anledning till att lägga upp en bild på snygg-Musse. Hasselvall förstås då.)
Alltså. Jag förstår inte vad Herr Ajvide Lindqvist gör med en. Han sätter en stor känsla i mage och själ som nog kommer ligga där och störa (på ett bra sätt) i flera dagar. Precis läst klart Människohamn och sitter här förundrad, med uppspärrade ögon och tycker synd om nästa bok på listan som ska läsas. Vilket öde. Bli läst efter stormästaren liksom. Den har ingen chans. Jag kommer säkert läsa orden (som i vilket annat sammanhang skulle vara djupa och sätta ett märke) med tankar som hela tiden flyr till Människohamn. För Ajvide lämnar en alltid med en känsla av att vilja veta mera. Vad hände sen? Hur lever människorna nu, vad gör de, hur mår de...lever de ens?? Man blir nästan lite arg. Sluta inte skriva nu för tusan! Sluta vara så dramatisk, jag kan överleva spänningen av ett abrupt slut bara jag får höra hur dessa individers liv ser ut hädan efter. Kom igen nu! Va lite schyrrans hörru. Men så är ju icke fallet. Kanske att han kör en liten epilog i någon novellsamling, som vanligt. Hoppas på det.
Det är nästan så jag funderar på att inte läsa nån bok nu på ett tag, för att låta denna känsla smälta och inte förpesta nästkommande. Eller så läser jag nån tacky, feelgood kärleks-roman som inte ligger i samma genre och därmed absolut gör detsamma om jag läser med hundra procent koncentration eller ej.
Ibland får jag underliga idéer. Tror de föds ur det faktum att jag tänker så satans mycket. Idag. Som vanligt vägrade jag trampa min cykel när det är mörkt, så jag ledde den. Eftersom jag var trött och med en stark lust att bara vilja komma hem så fort som möjligt, gick jag där och funderade på hur skönt det skulle varit om jag bara kunnat svänga av in på vägen där den nya lägenheten ligger och slippa gå mera. Och där, satt min tankeverksamhet igång. Undran över hur mycket längre det är till Signalen än dit? Så jag börja stegräkna. När jag kom upp i 320 gav jag upp. Vad skulle detta vara bra för? När tusan i livet kommer jag yttra: -"Joru, om du struntar i att svänga av här vid Pizza Quick och istället går mot signalgatan och in i just den där trappuppgången kommer du att gå 859 steg sörru. Johoru, det visste du inte va? Ah ah? Tänkte väl det."
Det är bara så onödigt. Bara för att jag ska vara så dumt trogen mina små idéer. Som tur var så övervägde jag min envishet när jag gick där och räknade. Resonerade med mig själv och insåg att denna fakta aldrig nånsin skulle hjälpa mig någostans. Så jag gav upp. Kände mig duktig...som gav upp.
Denna vecka ska jag åka ut till mormor och rensa de sista garderoberna. I två år (om inte mer?) har jag hört om de där utrymmena. De sista två av hennes tolv garderober. Hon har tjatat o gnatat om dessa och det har i sin tur lett till en visst typ av skuldkänslor, att jag inte kunnat ödsla bort en ledig helg för att fixa klart detta, så hon kunde få ro i sin själ. Det roliga är att hon tror hon skulle känna lättnad, men den kommer inte att infinna sig. För är garderoberna klara är det sen nånting annat som ska fixas. Vi har ju vinden, skjulen blaha blahib. Men, på torsdag åker jag och gör min plikt som det trogna barnbarn jag är och fixar till detta, så kanske iallafall jag lyckas känna nån typ av lugn.
Jag sitter för övrigt helt nerkörd i Människohamn med Ajvide. Jag sträckläser. Så bra. Så bra.
Nu sitter jag och väntar på att få ta bussen hem. Hundra spänn på att jag får åka retard-bussen. Den med svarta fartränder.
Här dock minus utsmyckningen. Undrar vems idé det var. "Vi pimpar retardbussen med svarta coola ränder! Då kommer den inte se lika liten och mesig ut längre! Oh yeah!"
Idag har jag traskat i regn. Traskat långt i regn. Väldigt långt. Jag började på Signalgatan. Då duggade det bara lite lätt. Vid Säveskolan började det spöregna. Det blev en riktig sport att hoppa över vattenpölar och hålla i kapuschongen. Paraplyet fick arbeta i cirka två sekunder innan det vände sig ut och in i blåsten och blev otjäneligt. Väl hemma hos mamma (en av turens två anledningar) var jag totalt jävla dyngsur men grymt nöjd med min strapats. Fick kaffe och nybakade scones med ost och marmelad, torra strumpor och en fleecetröja (jag vet jag vet, ett modebrott eller vad det nu kallas, men fasen så varmt..och den är röd iallafall...).
Den andra anledningen till denna lilla gångtur var att jag skulle kolla en lägenhet. Efter min förra bostadstitt var jag mindre entusiastisk och hade inga förväntningar alls. Vad som låter bra i en annons kan suga på plats. Därför blev jag väldigt positivt överraskad när jag traskade in i världens fräschaste, mysigaste tvåa i ett litet gårdshus. Underbart. 4450, el, värme och vatten ingick och jättefint möblerat. Hon skulle bara fixa kontrakt i veckan som jag ska skriva på, sen flyttar jag in första december. Jag är supernöjd med denna dag. Glad och nöjd.
Nu har jag verkligen insett det. Jag är inte menad för tjugohundratalet. Jag föddes 1985 och har tydligen fastnat på vägen därifrån. Vägrar erkänna att videon är passé och senast idag: vägrar att erkänna att saker är så pass automatiska att de kan ställa om sig själva. Visst, att video, dvd, tv och dator fixas utan min hjälp, kan jag gå med på för de är liksom kopplade till grejer (kan inga benämningar på deras mottagningsapparatur) där andra vrider och ändrar.
Fick ett sms igårkväll från Josie när jag lagt mig, där hon påminde mig om att jag inte skulle glömma att vrida tillbaka klockan. Aha, tänkte jag, för det hade jag inte låtit funderats på alls. Men det roliga är att det inte hade gjort nått om det hade glidit ur minnet, för jag hade inte märkt det ändå. Jag vaknade, ställde genast om min mobil en timme. Satte på tvn och såg att dom glömt att ändra sin klocka! Och på datorn också. Haha! tänkte jag. LOOSERS!
Men sen började jag fundera... Så jag skickade ett sms till min kära allvetare, mor. Fick tillbaka att klockan faktiskt var en timme mer än vad jag trodde. Vilket betydde att...ja, loosern var den som sa det. Men sen när börjar mobiltelefoner ställa om sig själva? Det har jag alltid, alltid fått göra själv. Vad kommer härnäst, armbandsur som gör detsamma (finns det säkert redan och därmed låter jag ännu mera som en efterbliven nittiotalsnörd)?!
Hm, nu ska jag käka frukost och begrunda all dagens teknik. Fy bubblan.
Idag hände nått roligt. Paffigt. Jag satt framför jobbdatorn på min rast och kollade min facebook, mail och lite så när plötsligt någon tog kontroll över datorn och började söka efter saker och radera (inte på min mail då utan på själva datorn). Jag kunde inte styra musen eller göra nånting överhuvudtaget. Visste om att de kan göra så framme i kassan, datornördarna på fastlandet nånstans. Men att de kunde göra så på den datorn. Shit, de kan ju hacka sig in på datorn och sitta o kika på vad jag pysslar med, om de har lust, och är oproffesionella. Så när jag fick kontroll över datorn igen loggade jag ut från mina ställen och lämnade datorn ögonaböj. En liten släng av paranoia satt kvar i flera timmar efteråt.
Jag förstår mig inte riktigt på alla som flyttar omkring i sunkiga andra hands-lägenheter och trivs med det. Trivs. Jag får panik. Just nu har jag det jättebra, har mina egna personliga grejer här så jag känner mig nästan som hemma här i Olofs lägenhet. Men den jag tittade på igår... Om jag säger så här: Sommarstuga goes farmors gamla lampa goes tacky 90-tals svenskhem med stora äpplen på gardinerna och bonader på väggarna med tragiska ordspråk. Och nej, jag får inte ta dit några egna möbler. Och jag får inte göra ditt och jag får inte göra datt. Skulle aldrig palla o bo där. För det första skulle jag må psykiskt dåligt av att gå omkring att se all denna skit, och för det andra så skulle jag hela tiden tro att de (uthyrningsparet) varje lördagskväll åkte till lägenheten när det blivit mörkt, ställde sig utanför och fönstregluttade (den ligger på bottenplan, men de skulle bergis avancera med stege om det var så att vi snackade tre våningar, bergis) för att se att jag inte ändrat på nått och att jag inte hade folk där inne som kunde förstöra deras dyrbara plastmatta. Verkar jag bitter? Jag är trött på o flytta runt. Jag vill ha min lägenhet. Med mina grejer. Där jag känner mig hemma hemma hemma. Men det kommer väl. Jag är bara trött på att leta... Så, nån som vet en lägenhet som står o väntar på mig? Give me!
Jag har tre förslag på varför nedanstående händelse inträffar: 1. Det står skrivet i pannan på mig: "Snälla resturangpersonal, ragga på mig." 2. Det finns en tjej på Gotland som är väldigt lik mig, och som brukar äta på restauranger väldigt ofta. 3. Eller så är det enbart så att väldigt många i den businessen stöter på folk......med samma raggningsrepliker.
Första gången var i somras. En kille från Taco-stället på adelsgatan var säker på att jag brukade vara där inne och handla. Nej, envisades jag. Har inte satt min fot där sen 2002! Andra gången var idag. En kille stoppar mig när jag är på väg över stigen strax efter rondellen på söder. "Är det du som brukar äta på restaurangen?" och pekar uppåt. "Va nä jag?" säger jag lite lätt förvånad eftersom jag inte riktigt vet vad han snackar om. "På Sunes elefant!". "Jaha, nä, hurså?" Och så fick jag nån fin komplimang och så önskade han mig trevlig kväll och traska vidare. Visst är det snällt. Men jag funderar lite på av vilken anledning detta sker. Jag chansar på numero 3. Även ifall 2:an hade varit lite festlig, kanske har en look-a-like liksom, hur häftigt vore inte det..!
Ja det är sant! För ovanlighetens skull liksom... Denna gång gäller det den dumma gubben som bestämmer vilka filmer som ska gå i Visby. Han (det är bergis en han) tänker inte ta in "Låt den rätte komma in". Vad är det för jäkla stil? Verran berätta häromdan om när hon ringde dit när "Hanibal" skulle börja gå och fråga varför den inte skulle rulla på Gotland. För att det inte är en storfilm, de tar bara in sådanna. Vadå inte storfilm? De kan väl ifrågasätta om de ska ta in dåliga eller bra filmer. För stunden är det enda som går "Highschool Musical 3". Oh joy..! Låt den rätte komma in är ju en svenska storfilm. Den sägs ju vara skitbra av dem som sett den. Jag har väntat i ett år på att den skulle ha premiär! En svensk film borde ju spelas. Jag tror bestämt det är så att lilla Röda Kvarn inte går runt lika bra som förut och kan bara köpa in en dyr film i månaden. Kan bara hoppas att det blir andra bullar när det där omtalade biopalatset på Borgen blir färdigt. Inte för att det hinner bli klart innan filmen jag vill se nu slutat gått... Men men, jag ska åka till sthlm o se den. Banne mig!
Jag vill inte att Malin ska åka till Sthlm i helgen, för då har jag ingen att vara med. Så jag skrev en smördikt till henne, jäättefin:
Mysiga, Muskliga Malin Mandelspån, ska du lämna din kompis Igga att se ut som ett fån? När jag sitter på lillebror för mig själv o öl pimpla, att stanna på Gotland och gå ut är väl ändå det simpla?! Jag överlycklig bli om du ville göra mig denna ära, att va jätteglad, smilig och road jag på skulle svära. Lämna mig inte att gråta sönder veckans enda lördagskväll, snyftar så högt att grannarna springer upp o ger mig skäll. Vi måste umgås så vi kan fota till vår bilddagbok, det tuffaste vore ju om vi kunde åka ner på stan i ett lok. Nu börjar denna dikt glida ut i trams och noll, leker du inte med mig på lördag kommer jag muteras till ett troll.
Att cykla i mörker utan lyse ger 500 spänn i böter. Jag brukade cykla i mörker jätteofta förut utan att träffa på en enda polis. Men bara för att min pappa satt griller i huvet på mig om att man måste ha lyse annars kommer herr konstapel och slår dig på fingrarna med batongen (ho ho låter nästan nasty) så vägrar jag nuförtiden bika utan lyse, vilket innebär att jag oftast går med cykeln, vilket känns fånigt, när man kan cykla liksom. Jag har tänkt köpa ljus till min Rex, men det har liksom aldrig blivit av. Men häromdan hittade jag ett gammalt lyse hemma hos mamma, utan fasthållnings-anordning tyvärr. Jag hade först i tankarna att man kanske kunde binda fast det på nått vis men med en nogrann genomgång av min lägenhet i jakt på nånting sådant kunde jag klargöra att den idén kunde skrotas. Jag försökte med tejp (man kan tejpa allt! har jag hört är ett gammalt motto) men det funkade inte riktigt heller..när det regnar. Så nu, när jag ska ut i mörkret hoppar jag upp på min rostiga gamla järnhäst (medeltidsveckans dåligaste skämt) sitter jag faktiskt och håller i mitt lyse. För det finns väl ingen lag på att man måste ha det fastmonterat? Jag syns ju iallafall. Det är väl huvudsaken.
Ligger i soffan och kikar nån gammal repris av Top model och förundras över vilka jäkla divor de flesta är. Det roliga är att detta är de som innerst inne har världens dåligaste självförtroende men bygger upp en fet djävla fasad som ska göra dem bäst och snyggast i världen. Och de inser inte själva att det bara gäller att vara ödmjuk. Tragiskt.
Jag hade jättemysigt ute på landet. Fikade och traskade ut på gamla järnvägen o fotade lite. Det blåste som tusan, löven yrde och ändå fanns det golfare ute på banan. Måste ju vara skitfrustrerande o stå där o skjuta i motvind? Men det är klart, det blir ju lite av en övning, lära sig vindmotstånd osv. typ. Men ändå. Jag skulle aldrig ha tålamod att bli golfare (för talangen skulle jag självklart äga, haha!).
Kvällen bestod av lite storshopping med mamma. Men är totalt jäkla pank så fick ödsla bort en timme på Ica Supermarket, bara för att få skjuts hem. Senare ringde jag upp lägenhetstanten och som det ser ut nu ska jag kika på den på onsdag. Sen får vi se vad som händer. Helt enkelt.
Nu borde jag bestämt diska och småplocka lite innan det är dags för jobb. Hejdå.
Idag ska jag åka ut till mormor med mamma och pappa. Ska bli skönt att komma bort från Visby några timmar. Andas lant-luft och bli rosig om kinderna (för det kan man ju inte bli i stan...) Tänkte passa på att ut o fota lite också. Jag tycker om Stånga. Den socken har sin charm. Enda negativa är att mormor inte har en kaffebryggare, så det blir pulverkaffe där ute. Stort minus. Blir det liksom inte njutning på högsta nivå. Jag och mitt Kaffe alltså...undrar hur många gånger jag skrivit det ordet i denna blogg? Åtskilliga...
Nu ska jag vika tvätt, klä på mig och sen pallra mig iväg ut till Gumbalde City.
Åhå åhå! Jag kom på. Jag tar med mig min Babushka-termos så klart. Varför tänkte jag inte på det tidigare!
Jahopp. Denna kväll har jag lärt mig följande saker: 1. Det finns absolut inte ett endaste ställe på Gotland som känns helt rätt att gå ut på (Malin och jag hamnade på ett av de mindre bra ställena.) 2. Jag har tydligen levande ögon (i motsats till att ha döda, som Gabriel) 3. Om i umgänge med dina vänner + folk ni inte blir av med och någon ur din krets utropar "Nämen åh, vore gott med en cigg!" (trots att ingen röker) sitt absolut, aldrig kvar. Detta innebär i sin ordning (om du är den som är långsammast på att fatta innebörden av detta lilla utrop) att man blir väsk- & jackvaktare. Det blev i sin tur jag, eftersom jag satt längst in och inte var så snabb på att uppfatta grejen. 4. Lotta är ett fult, gammaldags namn och jag borde heta nånting mer "normalt" som Anna, Malin, Lina, Lisa eller Emma. 5. Försök aldrig vara trevlig mot folk du vill bli av med´. 6. Sluta gå ut överhuvudtaget, för du blir bara besviken. 7. Varma mackor är gott o äta när man kommer hem. En resorb på det och jag är så gott som ny imorronbitti.
Jag är en sån där person som när jag ställt in mig och ser fram emot någonting blir så jäkla besviken när det inte blir som jag tänkt. Jag och Malin skulle umgås o sen ut o ta en öl. Jag köpte snacks och har ett par öl hemma att dela på. Men sen när man dumt nog sitter o väntar (yes, jag är en väntare) så får man sms om att Malins Seb är sjuk o behöver henne hemma. Blä. Så nu sitter jag och glor på Ace Ventura på 3:an, mäkta tur att det finns lite humor här i världen att pigga upp en med! Men kvällen är inte helt hopplöst slut, Malin ska smita ut när Seb har somnat. Så kanske vid 10-tiden att jag slipper sitta här och pilla mig i naveln.
Imorron ska jag åka med mama och papa till mormor i Stånga och umgås. Ska passa på o fota lite också. Landet är banne mig fint. Ska ringa till lägenhets-tjejen också, icke att förglömma!
Nej nu har jag verkligen inte tid att skriva mera, jag har så otroligt mycket att göra......! Hrm.
Hjälp. Silverfiskar, står jag ut med ifall de skulle befinna sig på golvet. Men igårkväll, strax innan läggdags, hittade jag en sådan i sängen. I SÄNGEN. Hur tusan ska man kunna sova efter det?! Har legat och vänt, vridit mig och varannan timme vaknat till för att skaka täcket och undersöka varenda millimeter (tack o lov utan att hitta nått litet äckligt kryp). Så så här på morgonkvisten är jag absolut inte den piggaste varelsen i denna värld. Känner mig söndermanglad och lat. Men måste göra mig iordning och sen iväg till jobbet och slita (för o ta i) till halv 5.
Att leta lägenhet som passar alla mina krav är tungt och jobbigt. Helst av allt en tvåa, runt 4000, bra läge, och inte enbart två månaders uthyrning. Jag la ut en annons på blocket om att jag sökte, och fick massvis med svar. Varav hälften bestod av lägenheter i Visbys mecka: Vibble. Andra hälften bestod av dyra ettor i innerstan eller sunkiga treor på Gråbo, fastän jag specifikt skrivit önskat uthyrningspris och storlek. Men, nu tror jag bestämt jag har hittat en. En tvåa för 4600 på norr (my hometown liksom) i en radhuslänga. Får hyra i ett halvår. Det funkar för mig. Så nu ska jag bara ringa och höra lite mera, men det låter lovande!
Idag har jag jobbat kort dag. Åsa på jobbet har lunginflammation och varit borta i 2 veckor, så jag och Verran har gått runt och delat på alla timmar, vilket innebär jobb sex dar i veckan. Men jag trivs nere på Vero, så det känns helt okej. O pengar får man ju!
Så nu sitter jag hemma hos Mor min och blivit bjussad på Kaffe (skrivs härefter alltid med stor bokstav eftersom det är heligt) och macka. Har varit o köpt klädnypor o tvättpåsar så jag kan tvätta ikväll (joyful friday!). O nu ska jag lämna min hormonstinta katt som stryker sig mot mina ben och just nu svankandes har lagt in backen med specifik bakdel väl synlig mot mig, and she has the hornyeyes..! Ja jag vet, jag måste kastrera henne. Stackarn.
Bye for know amigos. Nu ska jag ner på stan och inhandla lite mat.
Jag drömde att jag hade köpt och lagat iordning världens gourmetfrukost. Ägg, mackor med ost, paprika, tomat o gurka på. Kaffe, juice, flingor, yoghurt med mera med mera. Så det var förvånande att jag inte vaknade med världens nerdregglade kudde. Men däremot vaknade jag med tron om att jag faktiskt hade allt detta ljuvliga hemma. Skuttade upp ur sängen och kastade mig fram till kylskåpet. TADA! Frukost here I come! Men...smör, torrt bröd, skrumpen tomat. Oh yeah! Drömmar suger.
Men däremot hade jag kaffe hemma. Kaffe och jag går hand i hand. En morgon utan kaffe är som ett liv utan syre (som förövrigt endast är en liknelse som funkar i samband med levande varelser som kräver syre för överlevnad, så att du inte kan ifrågasätta det har jag garderat mig med fakta, liksom. )
Ibland svär man över sig själv för att man ska vara så satans jäkla ivrig. "Jag bara måste ha en dator" tänkte jag förra året. Jag bara måste. Hade jag varit smart hade jag avvaktat, sparat lite mer pengar och köpt en dator med hög prestanda (fortfarande ett stort frågetecken påden) och massa minne och jag vet inte vad. Men nä, jag SKA ha en dator nu. Huvudsaken är att den startar, går att föra över musik till min iPod och går att koppla internet till. Inte en tanke på hur sakta allt detta ovanstående kan gå om man köper en lite sämre dator. Och inte en tanke på att man för övrigt ivrigheten även är grymt otålig. Jag skulle kunna mörda min dator. Allt tar 10 år. Men istället får jag nog bara skylla mig själv.
Och under denna utläggning har mitt morgonkaffe hunnit bryggts klart och ska härmed förtäras...... over'n'out.
Ligger nu i soffan med mitt morgonkaffe och kikar på The Voice morgonshow.
En grej jag inte förstår är hur all min kreativa inspiration försvinner i min lägenhet. Jag känner mig totalt oinspirerad till allt! Så fort jag kommer hem till mamma kan jag sätta mig och börja rita, sy, lira instrument...ja vad som helst. Men när jag är här kan jag börja tänka tanken på att göra nått, men så tappar jag all lust. Tokigt. Tror det är för att jag har så stor TV.
Ikväll ska jag fika med Malin. Första och enda dagen jag slutar tidigare än 6 (vilket är sluttiden för fikning i VIsby stad. Tragiskt, i know) denna vecka. 2:a veckan jag jobbar sex dar för att vår tredje medarbetare har flunsan (hu hu!). Så jag kan väl bara förvänta mig ännu mera arbete.......money money money. Får man tänka.
