boxbeat

Jag hittade (eller för att inte åta mig hela äran: Andreas hittade) en rolig bok hemma hos pappa i lördags.

"ONANI - masturbatio, själfbefläckelse, kallas ett onaturligt tillfredsställande af könsdriften med händerna eller andra redskap.Denna last är starkt utbredd, i synnerhet bland ynglingar i åldern 13-17 år, men också många flickor hängifva sig åt detta elände. Orsaken ligger oftast i en bristfällig uppfostran: barnets andliga utveckling öfervakas icke tillärckligt, man ägnar för liten uppmärksamhet åt dess lektyr, åt de bilder, teaterstsycken o. dyl., som det har tillfälle att se och läsa och som sätter dess fantasi i rörelse.

Det är också af vikt att välja lämpliga kamrater och vänner i det dagliga umgänget. Skolpensioner för såväl gossar som flickor, där nödig tillsyn beträffande elevernas inbördes lefnad saknas, äro mycket vanliga utrufningsanstalter för onanister af bägge könen. Den framkallande orsaken är mången gång ett kliande utslag på könsorganen eller masksjukdom. Det är ej heller nyttigt för unga människor att kvarblifva onödigt länge i den varma sängen. Andesvaga och idiotiska barn äro synnerligen disponerade för onani. Risbastu på sätet eller nedre delen af ryggen bör icke användas, det framkallar stark irritation åt könsorganen, något som kan gifva anledning till onani.

Följderna af onani är dålig nutrition. Ansiktsfärgen blir blek med mörka ringar kring ögonen, allmän kroppslig och andlig slapphet inträder. Nervsystemet lider, minnet försvagas, lefnadslusten försvinner, i stället inställer sig ängslan, böjelse för enstörighet och skygghet. Blicken är matt, uttryckslös och orolig. Vid mera framskriden ålder utvecklas ofta höggradig hypokondri. Man finner, att denna sorgliga könsförvillelse försvagar och nedbryter organismen, men man bör icke sätta tro till de skräckinjagande beskrifningar, som en massa, särskildt från Tyskland importerade, populära skrifter om onani innehålla, de äro endast reklamer för ofelbara medel, som sägas vara i stånd att fullständigt bota en "eländig syndare".

För onani gifes intet medikament. Behandlingen måste vara af rent andlig natur. Vänligt samspråk och förmaning, hvarvid framhålles det nedsättande i lastens utöfning; försök att höja patientens viljekraft, så att hos honom uppstår en bestämd önskan att upphöra därmed.

En resa eller längre vistelse under andra och nya förhållanden är ofta gagnade. Man bör vaka öfver att personen i fråga ej lämnas åt sig själf, han bör sysselsättas med kroppsarbete på dagen, detta gifver honom god sömn under natten. Klokt är att rådgöra med läkare, som kan gifva gagnande råd för höjandet af organismens medtagna tillstånd.

En onanists bör aldrig studera de nyssnämnda "specialskrifterna"; djup förtviflan, hypokondri och till och med själfmord har varit den icke alltför sällsynta följden däraf. Medelst förnuftigt ledd behandling böra de allra flesta, andligt normala onanister blifva fullständigt botade."