Igår kom jag tillbaka från storstadens äventyr. Hel och oskadd, sånär som på lite trötta symptom vilka ledde till elva timmars sömn - mycket efterlängtat och extremt behövligt!
Efter min och Malins sega fredagskväll fixade vi en heldag inne i stan med Josie. Sen blev det indiskt och kalas. Söndagen blev en Täby-runda och allmänt seghäng till film. Måndagen blev en workshop-dag med massor av kaffe och efter det ett par timmars flygväntan.
En sak är rätt lustig, att man alltid blir lika förundrad när man sätter fötterna på ö-marken igen efter dagar iväg - borta kan absolut vara bra...men gotländsk luft är gotländsk luft. Tusan så frisk den är. Luktar frääscht! Så på det viset, när man äntligen kommit hem igen, börjat man fundera på hur tusan man ska klara sig att inte bo här? Där man trivs och känner sig trygg. Men jag har ju redan funnit svaret på den frågan en gång förut: så länge jag får ha med mig min dator, mitt täcke, mina kläder och böcker kan jag nog bo vart som helst. Vänner och familj kan jag ju inte begära medfölje, tyvärr, annars hade jag med all säkhert gjort det. Och luften..får jag väl konsverera i en tub...eller helt enkelt njuta extra mycket av de gånger då jag är och leker ö-livet. Antagligen så att man uppskattar den mer på det viset. Aja, over'n'out-time. Lyckades tydligen inte återställa mig helt föregående natt med tanke på att jag är dödstrött nu, så sängen blir nästa stopp. Godnatt.
Nu har Malin och jag äntligen pustat ut hos vår vän Josie, men hon är inte hemma. Inte heller hennes sambo Johan. Vi har intagit varsin soffa och tänker spendera kväll med att käka glass och se på TV. Vår ursprungliga plan var att bo i Malins pappas studio i stan, köpa hämtmat och sedan ut och ta ett mys-glas. Men av någon anledning blev vår lilla plan mosad på grund av en mängd missförstånd gällande en nyckel som åkte till Värmdö, så nu sitter vi ute i Hägernäs, vilket är finfint det med! Men däremot är vi alldeles för trötta för att ens tänka på ett glas av någonting annat än vatten. Imorn däremot, då ska vi ha vår pre-födelsedags-dag/kväll med Josse! Det blir bättre än bäst! Nu somnar jag snart. Man blir rätt trött av att gå upp 4.30, borde olaglighetsförklaras.
Varför ska det vara så hiskeligt svårt att packa? Jag har gjort allt, verkligen ALLT, för att inte behöva sätta mig in i att tänka vad jag behöver ha med mig. Har städat, ätit lunch tre gånger, läst, facebookat, tittat på tv. Jag vet inte vad jag ska ha med mig. Plus att jag har tappat bort mina ringar, känner mig alldeles naken. Återigen - nu skulle Saida ha levt.
Jag och Verran diskuterade igår hur nogranna folk är med saker de köper, eller kanske snarare den brist på kräsenhet vi själva besitter när det gäller inhandlanden. Kunder kan komma in och skärskåda plaggen; byxan konstiga slitningar, sömmen på benet drar lite för mycket till vänster, det översta knapphålet sitter någon milimeter mer åt vänster än knapphål nummer två. Jag bryr mig inte ett skit om mina jeans har en annan typ av slitning än sina likar, det gör dem ju bara mer speciella, one of a kind liksom. Det ju bara charmigt med lite skavanker!
Appropå det hela berättade pappa en kort berättelse häromdagen om sin arbetskolleka vars man råkat tappa en kulspetspenna i deras nya, fina trapp. Blev ett liten repa och hon gick tydligen omkring i över en vecka och klagade, tjatade och grämde sig över detta. Läskigt. För vad gör det egentligen i det stora hela? Trappan fick ju en egen berättelse, det sattes (även bokstavligt talat) ett märke på den. Även om sådanna saker som trappor är materiella ting vill man väl ändå att de ska ha sin charm och sin individualitet? Inte vara stereliserade och så rena att inte ens en person med bacillnoja skulle våga kliva i dem.
Det finns mängder med små (och stora) skavanaker här på polhemsgatan och ofta är det man stannar upp och funderar runt hur saker egentligen har kommit till, vilket gör det ännu mer spännade att bo här. Huset har en historia, hur underbart är inte det?
Om en som säger att den är ärlig i allt den gör, kan säga att den inte gillar en viss person och sen smöra arslet av sig för att skvätta komplimangpiss över densamma, kallar man inte det falskhet...? Eller så är det bara någon typ av mänskligt överlevande. Vad vet jag.
Jag vill också vara som Mogi (http://www.youtube.com/watch?v=GohA-UEqauA) och lansera en egen ordlista.. så varsigod - Lotta's häftiga ord hösten 2009 Bukabuka haj haj - typ som ett Tja, fast lite mer energiskt. Du ska gärna komma framhoppandes från ett gömställe, flaxa med armarna och skrika det med inlevelse (tänk - grottmänniska). Försök se lite skräckinjagande ut också. BUKA BUKA HAJ HAJ! Kan även användas lite mer vardagligt då gömställen ej finns att tillgå. Då är det okej (men enbart okej) att säga det lite vänare och med lugnare stämma.
Bröl - användes i avseenden där det liksom inte finns mycket mer att säga. Bröl innefattar "hej, hejdå, fy faaan, uggh, jag mår inte så bra, jag känner mig frustrerad, jag är arg, jag är besviken, jag är glad fast inte riktigt så glad som jag skulle kunna vara". Kan även användas som ett "hjälp" för den som har svårt att visa känslor men ändå vill ha uppmärksamhet (that's why the mooses use it!). Det är ett mycket användbart ord. Innefattar så mycket känsla. Och tänk - så mycket tid man spar på att bara med fyra ynka bokstäver berätta allt!
Smoothie - skall användas när saker är gott. T ex. "Åh vilken god kaka, den är så smooothie". Kan dock inte användas i stunder då man faktiskt dricker smoothie, för det blir liksom lite kaka på kaka. "Åh vilken god smoothie, den är så smoothie". Smoothie - Kaka, 6 - 3.
Sen är det nya för i höst att avsluta alla ord med OY. Ungefär "Åh, så smoothoy!" eller "Bukabuka haj hajoy" Så, nu kan ni min ordlista, så kan ni läsa min blogg, annars lär ni vara helt SCREWED. Eller screwedoj...som man säger.
Min pappa har en dammsugare som inte borde få kvalificera sig som en sådan. Om man säger så här, vill du ha hjälp med att göra en dammsugar-session tio gånger längre och svettigare än vanligt - kontakta mig!
Det är faktiskt inte en dammsugare utan snarare en sopborste med en extra enerverande, tung klump till svans som ständigt följer efter en och gärna fastnar överallt.
Den föser alla smulor och all skit framför sig, så när man släpper munstycket upp i luften säger det tjoff så sprids allting igen. För att fånga upp någonting måste man därmed klampa (eller hur man nu ska uttrycka det) mot skiten tills man hör det där härliga ljudet av små partiklar som försvinner in i rören. Kan ta cirka 10 sådanna gånger innan det tillfredsställande smattrandet infinner sig.
Sladden är kortare än Nils Karlsson Pysslings ben och dammsugaren gillar hellre att rulla än att stå stilla vilket gör det extra härligt att städa i trappor. Det funkar inte med att fräsa "sitt" för tydligen är dammsugaren ingen hund och lyder därför ej.
Själva skaftet har en flexibel del, som gör det möjligt att förlänga fanskapet. Så bra, tänker man då, äntligen en fördel i all denna negativitet! Dock får man endast - när skaftet är utdraget till max - i längdmått befinna sig i området runt 150 centimeter för att kunna dammsuga i relativt rakt ryggläge. Vilken bonus: perfekt för den som gillar smärta!
Tur att man snart slipper leka med den. Det är bara att hoppas att nya lägenheten har en anständig. Ska inte ropa hej...ja, ni vet. Nu är det i vart fall städat här. Trots att smulorna fortsätter att fastna under strumporna...
Trodde att jag skulle få en underbar helg ute på landet. Höstsol, långpromenader och härliga pratstunder med mormor. Det är bara att konstatera: Tiden har sin gång. Mormor är 83. Det är inte som förr, fastän det känns hårt att inse. Jag har levt med ganska dåligt samvete sista tiden för att det var över ett halvår sen jag var ute, stannade några dagar. Och man vet ju aldrig när de går ur tiden, de gamla. Det kan vara idag, det kan vara imorgon, det kan vara om ett år. Men när man väl åker ut och förstår att man har målat upp en bild som inte stämmer...fantasi-molnen om det där harmoniska lugnet börjar skingra sig, då känner man sig fruktansvärt blåögd. Jag vet ju hur allting egentligen är, bara låtsas att jag inte hör.
Men man får göra som pappa säger. Minnas de bra stunderna.
Nu sticker jag till jobbet. Sen ska jag ta 11:ans buss ut till Stånga City och leka med mormor. Ska bli så jädrans skönt att komma bort från stan några dagar, även om det nu bara gäller fem mil ut på vischan. Men ändå. Ingen dator. Inget internet (duh). Bara massor av lantluft, mysiga te-stunder och timmar med mormors sjukhusjournal. Längtar!
Sms Pappa mob 18:15 Handlar snart. Var det nåt mer? Kram P Sms Jag 18:17 Bär och 2 nektariner. Annars finns allt annat. Kanske en yoghurt till. Samtal från Pappa mob 18:19 "Var det nåt mer? Bär, yoghurt?
Jag "Ja jo, men det skrev jag ju i smset.." Pappa: "Jaha, haha, då läste jag inte så noga."
Jag: "Haha, nä inte direkt.
Pappa: "Jag ska läsa det igen." Jag: "Ja gör det."
Samtalet avslutas. Samtal Pappa mob 18:29 "Hur många nektariner var det?
Jag: "2..det står också i smset." Pappa: "Ah. Jaha. Jag köpte 5. Hoppas det inte gör nåt."
