Och precis när jag "sätter pennan på pappret" blir klockan 00.00 och jag är 25 år gammal (på't ungefär) och inviger sista året som klassad ungdom med att luft-skåla i LOKA citron och tänka onyktra tankar på att kasta in handduken och däcka.
Haft världens mysigaste tapas-middag med Sofie & Johan och efter det lite Surfers-häng, även det med det fina paret.
Är mycket nöjd.
25 år och jag känner mig vuxnare och bättre än någonsin!
Tänkte köra ett maraton av bilder på hur mycket jag vuxit, men internet är segt, lokan börjar avkolsyriseras och jag är trött.
Här har man velat fram och tillbaka mellan konst och antropologin.
Äntligen igår bestämt mig för det sistnämnda. Stor anledning till detta är vhs statistik över intagningen.
Av 626 kom 120 in. I min behörighetsgrupp med 108 kom 6 in.
Detta till stor del på grund av regeringens konstiga nya regler som gör det svårare för de äldre att komma in.
Vilket betyder att jag kanske inte skulle kunna komma in nästa år eftersom de dragit tillbaka och slopat beslutet. Så tar jag inte chansen nu, kanske den inte kommer igen (om jag inte pluggar upp hundra ämnen, kirrar mvg i alla, gör om högskoleprovet och ligger med rektorn).
Ångrar jag mig, kan jag ta ett sabbatsår, testa konsten och se om det är något. Det visar sig.
Just nu känns det här helt rätt. Slippa ha ångest över att kreerandet inte kommer igång. Vilket inte gör saken bättre. Ett tomt papper kan vara nog så tragiskt när man har trycket på sig att prestera.
Nu är jag lugn som en filbunke.
Men.
Har precis äntligen fått tag på en lägenhet...men det tack vare att det är en mycket konstintresserad man som vill hyra ut sin vindsvåning till någon som gillar konst, dvs - ska plugga konst. Efter att fem gånger ha konstaterat att jag fortfarande är intresserad känns det nu ganska pinsamt att delge, när jag äntligen fått den, att jag nog trots allt inte kommer studera arty business...
Åh så jag gillar min Mac. Den gör precis allt jag vill plus lite till.
Vi har redan börjat bound:a men inom kort kan jag garantera att "bästa vänner" är en titel snarare lämplig som förklaring av relation. Allt är så okomplicerat. Vi ger och tar. Kärlek, kallas det.
Det här känns helt freaky. Spöregnat hela dan. Åskat som fan. Blixten slog ner i huset bredvid (i ledare tack och lov) men vi höll på att kissa på oss av rädsla. Strömavbrott först mellan 1 och halv 4, sen ännu ett mellan 4 och 6-tiden. Inget att äta, vi gav oss ut mellan blixtarna för att leta affär som öppnat. Inte en enda, Ica Maxi, Coop, Willys hade kunnat öppna, så sjukt många bilar har roterat runt, runt, runt i stan för att hitta någonstans att handla. Tillslut öppnar lilla Bingebyhallen och dit åker ALLA bilar, helt smockfullt med människor. Inga parkeringsplatser, inga korgar, världslånga raddor med folk som vill betala. På lilla, lilla Bingan där en kö oftast är två personer och där de i kassan kan sitta och dricka kaffe större delen av dagarna. Helt tokigt och surrealistiskt. Som en katastroffilm.
Igår var jag, Malin, Elinor med flera och såg tredje Twilight.
Jag var ytterst besviken på att slutet på hela serien var så kasst sentimental och simpel (okey, jag vet, finns många som skulle uppskatta hela grejen att vara sån). Men sen fick jag förklarat för mig att det var några filmer kvar, då kändes det lite bättre.
Ska väl medge att det inte själv är så att jag orerar ut vitt och brett om vilken film jag sett. Hade faktiskt som plan att, ifall någon frågade, säga att jag sett Terror on Elm street, vilket hade varit något ballare. Men klantade till mig åtskilliga gånger och nu kan jag lika gärna bara medge att det är som det är, jag gillar Twilight (vik hädan onda ande, finns det säkert en del som tänker). Men det är som det är, jag kan inte göra något åt det. Bara leva med det (och inget speciellt odrägligt liv dessutom).
Hur som än haver gick iallafall jag + Malin ut och tog en öl. Myspys. Önskar lite så att jag inte varit tvungen att jobba idag så man kunde suttit längre!
Äntligen sitter jag med min MacBook i knät...! Underbart! Dock tog det mig lite mer tid än önskat att få an att internet skulle starta upp. Det är tur man har en dator till man kan koppla upp sig på och ladda ner drivrutiner.
Jag gillar att åkeri-företaget snubblar bort mitt mail, sen svarar flera dagar senare, ursäktar sig, säger att datorn som skulle dykt upp i tisdags istället ska dyka upp idag...men det gör den inte. Tummen upp på det. Vad de kan!
Jag har en vision. Men frågan är om frisören kommer få så mycket tuppjuck på mig och mina omständiga funderingar att hon i ren frustration plockar fram rakapparaten, drar ett drag rakt genom håret och ger mig en lite bredare mittbena än önskat. Vem vet vem vet. Jag är lite nojig.
Jag lever kvar på Fårö. Verran och jag bestämde oss för att ta bussen dit i söndags. Så klockan 9.35 steg vi på för avfärd med tjugofem andra dedikerade strandare (eller fåröbor). Det var så underbart. Solen lekte utan moln, lagom ljumma vindar, havet varmt, strandpingiset gick åt skogen, inga skräniga barnfamiljer som skvätte sand på en (ingen större skillnad på föräldrar och barn), världens bästa sällskap, godaste maten på finaste platsen, roliga skyltar och nakna-"we don't give a damn"-människor (fast hon hade trosorna på sig såg vi sen...men var lite obestämbart i och med att hon satt ner, visade större (och då menar jag större) delen av sin rumpa + hade smärre hud/fett/lite extra som hängde över.
Iallafall så har jag knappt vaknat sedan dess. Längtar efter semestern och choklad. Vill åka ut på landet och stänga av telefonen. Bada i havet, känna lukten av släke och spela minigolf. Äta glass, kasta pil och cykla längs ensliga stigar. Åka på loppisrundor, beställa pizza och kasta sten i havet.
Äh, det blir min tur också. 1½ vecka kvar. Frågan är bara vart någonstans jag ska utöva mina naiva drömmar.
Om man väl börjar tänka på att man sovit så lite blir man jättetrött, men om man däremot inte tänker på det känns det som om man aldrig gått och lagt sig.