boxbeat

Det är en sån där dag.

Tar på mig en klänning med 5 knappar längst upp.

Det första som händer är att två knappar skjuter iväg.

Tack.

Men nu kan det bara bli bättre.

Okey jag vet att man inte ska vara negativ. Men. Idag är jag ytterst allmänt opepp.

Ska till skolan snart. Åka tåg i 40 minuter. Vara där en timme. Åka 40 minuter hem.

Senare 1 h in till stan. Sen 1 h hem från stan.

Det blir 3h och 10 minuter tågresa. Bara för att man ska ta sig någonstans i den här stan.

Som sagt. Ytterst opepp. Typ stanna-hemma-opepp.

Sova-opepp. Se på TV-opepp.

Gah. Blä. Buh.

Tack för uppmärksamheten. Skicka gärna massa positiv telepati-energi.

Förlåt mamma. Men jag var tvungen.

För egentligen är det ganska smart.

De nya toarullarna ligger fortfarande i plastförpackningen bredvid.

På hållaren sitter de nästan tomma.

På varje rulle finns ett ark kvar.

Det är ju toppen för de gånger då man i panik kommer på att man glömt att köpa,

så har man sina "in case of emergency" sparade.

Det är smarthet när det blir alldeles för smart, på gränsen till dumt.

Sånt där som inte platsar där det är, men ändå passar alldeles utmärkt.

Idag har jag gått med i Friskis & Svettis.

Gymgenomgång den 14 februari.

Jag har vistats på gym en enda gång i hela mitt liv.

Är lite smått nervös.

Men som med allt här i världen är det antagligen helt obefogat.

Förövrigt har jag hängt med Josie i Täbycentrum idag.

Varit lite avundsjuk på hennes stundande treveckors i Thailand,

fikat och köpt braoha-saker som termos, kollegieblock och strumpbyxor.

Det var min lediga dag, imorn blir det plugg igen.

Gillar mina nya rutiner!

Blir en lång dag.

Om en stund iväg och kolla på mitt usla öra, sen skolan till fyra, sen till Malin, lite senare kommer Josie och efter det : Riddarna. Det blir grymt.

Flydde till mamma efter pappas kräksjuka upptäcktes.

(men först efter att ha hört att han klarade sig, såklart)

Nu väntar jag på att kila iväg på filmkväll med Malin och Jocke.

Imorn bär det av tillbaka till storstaden.

Är lite tudelad i känslan kring det.

Men ska bli skönt att komma in i vardagen igen!

Idag har jag hunnit hjälpa till att packa ner en julgran, pratat väggfärg med grannen och kattbajs med mamma.

Även hjälpt pappa kika bilar på lokus, traskat i snörusk till Motorcentralen för att nosa på en Volvo V70 från 2004 (som skall provköras imorgon) och därmed fått en glad far som är lätt i själen. Navigeringshjälpmedel och massa andra finesser. Om den inte suger i provkörningen tror jag bestämt han är redo att köpas! Lilla UKS.

---

---

Efter det har jag återigen gett mig ut i djävulshalkan, gotlandsblåsten och luggiansiktet-dilemma (killer combo) och fikat med världens finaste Verran.

På det lite Nachos med farsorken och TV-tittande med samme man. Nu är jag så trött att jag snart stupar.

Det är läskigt, men nyttigt när livets skörhet gör sig påmind.

Det är den som får oss att inse vilka vi älskar och håller av.

---

En annan insikt jag kom fram till igår rör det som många (även jag en stund) gör - klagandet.

Mitt klag bestod häromdan i hur dyrt det är att åka tur och retur till ön som icke-gotlänning.

Över sexhundrajäklaspänn, när man är van vid 350. Och då är det till och med som studentpris!

Men. Så började jag fundera när jag satt på tåget ut till Åkersberga.

Om jag nu ändå har betalat sexhundra kronor för att åka, då ska jag väl inte sitta och muttra över det och tycka att pengarna har gått åt fanderns? Då är det väl bättre att jag uppskattar och njuter av att få resa och ser det som en liten avslappnande tur då jag inte kan göra så mycket annat än att bara resa? Så jag satte mig och tittade ut genom fönstret och njöt ett tag (för jag bor också i väldigt skogsvackra områden).

Då kändes det så mycket bättre.

---

En annan klagande tanke (som jag också varit delaktig i tidigare) är den att det tar så otroligt lång tid att åka från Stockholm till Visby med båt.

Fine, det gör det. Från Åkersberga tog det dryga sju timmar restid.

Man klagar över att det finns så mycket annat nyttigare man kunde göra än att resa, men, tänk så mycket man faktiskt kan lära sig genom att åka båt.

Det är ens egna passiva "sitta och glo framför sig i tre och en halv timme och se surmulen ut"-attityd som gör det tråkigt. Människor är alltid att lära sig av och det ger antagligen så mycket mer omedveten information att åka båt än att se på TV. Det är ju helt beroende vad man själv gör av det hela.

Därmed inte sagt att jag fortfarande avskyr att åka tåg när jag måste plugga och inte kan plugga på tåget, men jag jobbar på att hitta lösningar.

Lite av mitt nyårslöfte faktiskt - ordna upp rutiner i livet att stå på.

I mitt huvud är ett ostrukturerat liv ett förvirrat liv. Menar inte att jag ska ha bestämda tider för när jag ska gå upp och när jag släcker lampan, utan snarare basmedel som att börja träna ordentligt, se till att man äter bra mat och strukturera vardagen så man har mer tid åt annat än plugg och att gräma sig åt plugg.

Nu är jag registrerad, tentad och åker om två timmar in mot stan, Nynäshamn, Visby och en veckas total ledighet (minus de femhundra sidor som antagligen kommer dimpa ut på nätet och ska vara lästa innan kursstart...).

Nu har jag bokat in tisdag eftermiddag och onsdag eftermiddag i min kalender.

Är det någon mer som vill umgås?

Då har man efter en resandes dag äntligen landat i sängen (för några timmar sen, i och för sig).

Klockan fyra steg jag på båten och hamnade på grund av mitt ekonomiska sinnelags skull mitt i kaoset - snålheten köpte mig den billigaste typen av biljett : ekonomibiljetten, som således gav mig tillgång till det underbara valet av att sitta på en stol i den precis nämnda restaurangen eller hitta en plats på båtens fräsiga heltäckningsmatta.

Jag valde att satsa på det förstnämnda.

En sådan här procedur äger sin egen utplanerade strategi som i stora mått mätt kan generaliseras till alla vana färjeåkare.

Alla resenärer utan platsbiljett står som vildsint boskap och trycker i vänthallen.

I slow motion glider en snygg (ja de är alltid snygga) ung man in i sin uniform och trycker på en gömd knapp så att de automatiska portarna öppnas. På sekunden väller alla in. Trycker, pressar och knuffar undan alla potentiella fiender.

Efter en lätt lutande uppförsbacke, antagligen enbart för att reta de små stridsbenägna djuren, infinner sig det första valet som kan leda till ett avgörande: den vanliga trappan eller rulltrappan. Trappan är fri passage, det enda som hotar är ens egen muskelkraft att bära både sig själv och packning uppför avsatserna. Rulltrappan däremot, blir lätt överfull och ständigt skapas stopp på grund av pensionärer och deras osmidighet i att reflektera över att något annat medel än att stå still kan användas för att ta sig framåt. En smärre hörselskada hos den vägblockerande åldringen och ens taktiska val är förlorat.

Väl inne i båten är när ens sinnen riktigt sätts på prov. Nu börjar Hela Havet Stormar.

För den som enbart letar efter en bekväm sittplats är förstahands-valet att snabbt paxa en soffplats runt mittpartiet. För andra (själv ingår jag i denna kategori) är det inte enbart en mjuk sittplats som eftertraktas, utan även ett litet närbeläget elurtag till datorn. Då är antalet tänkbara platser avsevärt minimerade.

Som det idag skedde klev jag raskt in på restaurangscenen, genade genom mittpartiet och med tenktaklerna (ögonen) ute efter två magiska hål i väggen. Hittade passande nog ett under en av soffplatserna i mittpartiet. Score.

Dock hade jag inte tänkt att se mig om innan jag satt mig ner och hamnade därmed precis i skottlinje för restaurangbesökarnas matkö.

Hela resan bestod alltså av matos, femhundra småbarn som skrek efter något (choklad, film, coola dräkter, min dator) och alla andra 1400 personerna som prompt skulle äta under resan. Men - hade jag tagit mig tiden att väl granska mina alternativ, hade säkerligen elurtags-platsen gått mig förbi och jag blivit sittande på en obekväm stol mitt ute i havet med en död dator.

The rules are hard, just play them right and you to will get a good seat.

Just remember were you got it.

From the master.

(som ska förbättra sig till nästa gång så hon kan maximera sittplatsmöjligheterna)

Som jag gillar.

Att åka tillbaka till Stockholm på onsdag, registrera mig och lämna in tentan, och sen vänta på kursstart i 4 dagar...själv...eftersom ingen annan skulle vara där låter som en väldigt dålig plan.

Därför, har jag omformaterat den!

Istället har jag peppat mig att skriva klart hemtentan på tre dagar, åker på söndag till storstan, dumpar hemtentan på skolan, registrerar mig, och åker tillbaka till öjn på måndagkväll och har en hel vecka innan det är dags att börja skolan igen!

Jag är så stolt över mitt plantänkeri!

En eloge till Malin som hjälpte mig på traven med sina egna problem ♥

Har aldrig varit någon direkt filmmänniska. Eller jo. Har älskat film, alltid, men alltid också varit så jädrans rastlös. Så alla jag någonsin behagat tittat på har blivit halvdana, eftersom jag ständigt gjort annat samtidigt.

Men i höst och vinter har jag tittat, verkligen tittat, på massor av filmer. Och det känns så underbart.

Stor del har säkert att göra med att energin försvinner på andra ställen (tänker inte ens nämna det fasansfulla P-ordet!), men kanske har man blivit en människa med möjlighet att fokusera när jag ska fokusera? Eller har jag helt enkelt bara blivit latare?

Vilket fall som helst har jag sett en mängd underbar film. Och jag känner mig nöjd.

Det var väl kort sagt det jag skulle säga.

Anledningen att jag kom att tänka på allt detta var för att jag sett speciellt bra film (tycker jag själv iallafall, sen får andra tycka vad de tycker) de senaste dagarna:

Hundra år senare än alla andra, men hundra år innan alla andra:

Inglorious Bastards.

Thumbsucker.

The Escapist.

The Assasination of a Highschool President.

Eagle vs. Shark.

Och jag har fortfarande kvar att se The Prestige, Everything is Illuminated, The Imaginarium of Doctor Parnassus, The Science of Sleep, Wristcutters a love story.

Allt tack vare att någon glömde sitt USB-minne hos mig, som jag med all rätt borde skicka tillbaka.

Ska bara lära mig förstå hur man får subtitles att fastna på filmen, gillar inte när de pratar konstiga språk och jag inte pratar konstiga språk. Takes away the fun of it.

Och jag vet att allting mot slutet här kommer se ut som en enda stor gröt, men någon raderar alla mina blankrader. Imagine!

...och tog med oss i retur en dos kräksjuka. Yeay.