Hey. Det har inte hänt så mycket på sistone. Jag har engagerat mig i att titta i taket i gröna rummet lokaliserat i Visby (förutom att fika med Josse, Verran och Mamma och Mick) och titta ner i ölglaset med Josse och Emma i Stockholm. Sen kom Simon hem igår och idag börjar det funderas på skolaktiviteter (inte jag dock, för jag är cool, ska börja tredje året och slipper gå på upprop). Häpp.
Nu har Simon precis begett sig till flygplatsen för att bege sig till Hong Kong, jag inväntar min tur att bege mig till min resort - Gotland. Känns inte fullt lika flådigt, men hey, jag ska träffa familj och vänner. Och det banne mig är exakt lika flådigt (även om nu Simon ska se rosa delfiner).
Dagen Simon kom till Gotland bestämde jag mig för att visa det underbaraste. Solnedgång vid Norra muren.
Det tyckte vi var jättekul.
Sen gick vi till Rosengården och drack en god passionsfrukt/hazelnut-drink.
Dagen efter hängde vi med storebror och drack en del öl.
Efter ölen spatserade vi till Krönet och drack ännu lite mer öl.
Dagen efter gled vi till Ire i buss, hade en fin dag på stranden och klämde även in ännu ett "titta på havet och dricka kall öl"-moment.
Bodensimon beundrade den fagra Ireboden (som vi även råkade förvandla till brasved).
Simon lagade mat.
Vi åt maten.
Vi byggde en koja att se film i.
Vi satt på stranden en mulen kväll, njöt av ensamhet, vågljud (och öl).
Visade Simon Ån. Så imponerad han blev.
På kvällen drack vi vin och åt kex med ost framför brasan.
Vi passade även på att ha sönder en säng. Av helt osnuskiga skäl!
Sista förmiddagen spenderades på Iregård där vi drack annat än öl (!) och väntade in bussen.
I busskuren bondade vi lite med Iregrannarna.
Väl hemma åt vi mat med Mick och Paps innan vi begav oss med båt hem till Stockholm.
På morgonen fick jag reda på att jag tydligen hade Födelsedag 2.0 och fick födelsedagsfrukost.
...och en present! Uppvärmbara tofflor som ska rädda min vinter. Simon har även lovat en tjänst där jag ska kunna ringa honom på väg hem och de ska stå uppvärmda när jag sätter nyckeln i dörren. Undrar om jag kan begära någon typ av garanti på det hela. 1 år brukar det väl vara?
Efter frukost drog vi iväg på stan och gjorde köp inför Way out west innan vi begav oss till KB och Emelie som ville bjuda på födelsedagsmiddag. Väl där plockade de fram en present till mig. Så otroligt fint, hade jag verkligen inte förväntat mig. Och i presentpappret låg väskan jag precis tänkt köpa. Återigen - så underbart fint att jag blir rörd ända in i hjärtekanalerna.
Alright. I vanliga fall brukar jag vara något nojig över möjligheten att man kan klanta ner någonting i toaletten om locket inte är nedfällt, så jag har som vana att fort som fan fälla ned alla jag ser, eftersom jag långt ifrån litar på mig själv. Igår fick jag dock någon typ av lektion, av vem kan man undra, som gick ut på att olyckor sker även om man försöker vara övertydligt smart och förutseende.
Jag lade min mobil i bröstfickan (som dessvärre är lite sned eftersom jag envisas med att ha på mig någon typ av sportjacka), men drog aldrig till dragkedjan eftersom jag..glömde det. Precis när jag påbörjat en uppfällningsprocess (yes, det motsatta) av toalock och endast 15 cm visar sig öppet, hörs ett ljudligt plums och min mobil ligger och badar på botten av toaletten.
Lektionen ser jag alltså som att : Lotta, du är klantig hur du än vrider och vänder på det. Du kommer klanta dig vare sig du försöker undvika det eller ej. Så hädan efter ska jag lämna alla toalettlock som är uppe - uppe.
Jag och Simon var jätteglada när köpt våra Way out west-bljetter. Idag kom Simon på att vi inte köpt biljetter för att faktiskt kunna åka någonstans. Alla tågbiljetter är uppbokade. Flyget tur och retur skulle kosta 3000 kr för oss båda, och det fanns bara tre biljetter kvar, som sen rök snabbare än att jag hann yttra ordet WÄÄH. Som tur var går det sjutimmarsbussar. Så en sån ska vi åka för 860 kr tur och retur. Yeay!
