boxbeat

Idag vaknade jag utvilad, lugn, glad och med en liten allmän känsla av pillemar i själen (och alla som inte säger att det går att böja pillemarisk så är dumma). Vart fall började min fredag som alla andra dagar nuförtiden, med plugg. Men en timme in i studerandet (dessutom med redigt flyt) kom jag på att jag var tvungen att hämta mitt paket som jag smart nog råkat beställa till mitt absoluta favoritställe här på jorden - Åkersberga! Kändes lite grann som att klä in sig i en svart ångestkostym och samtidigt snöra ett rep runt halsen. I samma veva som denna uppenbarelse kom började även den fina snön som legat ute helt still i några timmar att slaska sig och bli mer inte snö än snö.

Den som minns mina underbara skor sen förra året, de som tycker att snö och is ska sitta under min sula och kramas riktigt hårt tills de blir bästa vänner, kan ju förstå min totala glädje när jag började traska - efter två meter var jag 10 cm längre än utgångsläget. Vilket kunde ha varit lite ballt, om det inte även innefattade uppförsbacke och totalhalka.

Men hey, nu är jag tillbaka hemma igen efter två timmar på vift. Firade med att plocka med mig en fryst tacopaj och två kanelbullar hem.

Nu sitter jag helt förundrad och funderar på hur jag någonsin orkade med att bo där ute. Den som säger att man inte ska klaga har aldrig bott i Åkersberga. Det kan nog jag och alla övriga uttvingade Åkersbergabor gå i god för.

Nu tänker jag aaaaldrig mer åka dit!