boxbeat

Idag har jag suttit på ögonakuten mellan 12.30 och 16.00, orolig över att jag kanske aldrig mer skulle få se någonting på mitt högeröga. Tillsammans med typ femtio andra stackars satar satt jag där med de där härligt stereotypa karaktärerna som tydligen alltid måste få finnas på en akutmottagning - skrikande spädbarn och högt pratande tanter (medföljande nojiga mammor och hypokondriska sinnen). När jag tillslut kom in till herr doktor tittade han snabbt på mina ögon och sa att allting såg bra ut. Sen klämde han på min nacke och uttalade glåpord angående min stela nacke + ringa ålder (skämmas var vad jag skulle göra över vad som åstadkommits i största stolthet). Sen sa han åt mig att jag måste ta vara på mig själv, äta bra mat, sova gott, träna och andas. Han sa också att det där med att synen försvinner är ett ganska starkt tecken på att min kropp är arg och vill säga ifrån. Så nu längtar jag efter att min back on track-nackkrage ska komma så jag kan börja kurera mig själv en aning.

 

Här är en bild på min goda bulle och mitt goda kaffe som jag unnade mig under "doktorn kommer om typ en timma (1h 50min)"-stund. Damen rakt framför i vit tröja rökandes en cigarett (svår att se dock) satt konstant och stirrade på mig. Eventuellt var det för att vi ganska duell-likt hade satt oss mittemot varandra så långt ifrån varandra som möjligt, kanske, eller så var det bara för att jag är så satans snygg. Will not ever know.