Haha! Sucker. Ni som har läst ett lite längre tag i min blogg vet nog att jag var på lägenhetsvisning för en skabbig "granny goes on holiday"-tvåa som jag så gott som spydde rakt upp och ner på.
Tanten som visade mig den snackade konstant om sin fina dotter som pluggade klääääddesign i Stooockholm (och hon är för övrigt inte den första modern som skryter på detta sätt om sin unge, man är tydligen rysligt hipp om man pluggar någon typ av design, så...grattis ni som gör det). 
När jag inte hade någon lust att betala dubbla hyror (jag var tvungen att flytta in innan jag blev av med min gamla) för att alltid gå omrking och automatiskt rysa av det gräsliga innanredet, men ändå var fundersam på om jag skulle hitta någon annan lägenhet sa jag till henne att jag var osäker, men att jag ville tänka på saken.
Det gick bra, sa hon. Men MAX två dagar, för det var MÅNGA som ville titta på lägenheten. (Yeah right, tänkte jag redan då.) Men iallafall ringde jag och tackade så mycket för chansen men att nej, jag skulle avvakta och se om det dök upp någonting annat.
Detta var i Oktober om jag inte minns fel. Häromdan fick jag ett mail. Hon hade inte lyckas hyra ut lägenheten och undrade om jag hade fått tag på någonting, jag kanske ville bo med hennes fula gamla "ljuva hem"-bonader och äpplegardiner?
Det låter ju otroligt lockande. Synd att jag redan har hittat världens finaste lilla hus. Verkligen synd.