Vem beställde vädret?
Kategori: Livet
En dag som denna ska man helt enkelt inte gå ut. Inte ens tänka tanken.
Men en dag som denna är det naturligtvis oturligt nog helt öken (minus värmen) i mitt kylskåp. Inte ens en gammal skrutten vitlök hittade jag där inne. Vilket resulterade i att jag trotsade snöstormen och begav mig till el businesshop.
Två steg utanför dörren kom veligheten fram. Min övervägen ifall jag skulle vända om och svälta mig själv resten av dagen eller om jag faktiskt skulle erövra den halvmeterhöga snön och komma hem stolt och stelfrusen.
Det är tur att man har ett släng av envishet i sig.
När jag traskade iväg fick jag en flashback till när man var nio och i likadan snöstorm som denna lekte "borttappade barn" på storken med Mikaela. Snö som piskade som nålar i ansiktet och snor som rann men ändå var man hur jävla glad som helst och skruttade omkring som en liten fakir med strävan efter att pina sig själv rödflammig.
Helt tokigt.
Med detta lilla minne i tanken fick jag automatiskt en association till en annan historia.
När Mikaela efter ett sommarlov fick i uppgift av sin lärare att skriva en liten kort resumé om vad som inträffat under ledigheten.
Hon ritade då en bild på den lilla lek hon och Andreas utformade: man skulle, utan någon hjälp av benen, utifrån havet kravla sig in på armarna till stranden och när man var klar med det, ja...då skulle man göra det igen, osv. Mer komplicerat än så blir det inte.
Över detta skrev hon med mycket allvarlighet förklaringen till den fina bilden: "i sommar har vi lekt invandrare". Raggadish.
Jag saknar min syster.
Nej nu ska jag baka scones och dricka te.
Over'n'out.
