boxbeat

Idag påminde mamma mig om en liten incident under dagistiden. Som idag känns rätt lustig, men då var en 6-årings livskris (eftersom det fanns videobevis som spelades upp relativt ofta och därmed inte tillät mig glömma).

Det skulle sättas upp en pjäs där alla barn på min avdelning "draget" (vid val av grupp att vistas på tog jag denna avdelning enbart med glädje över att stället skulle vara fullt av drag och hålligång..i likhet med när jag och Malin, 8 år, glatt valde "kulgruppen" på Stavgard i hopp om att få ha roligast och skratta mest av alla, men sedan med insikten om att det var lerkulor vi skulle framställa). 
Klassikern "Pelle Kanin" skulle spelas och alla ungar fick varsin rollkaraktär. När jag kom in på avdelningen efter en lekstund ute såg jag mina tre närmaste kompisar tassa omkring på alla fyra spinnandes med kattöron och morrhår. Åh, nice. Då blir jag säkert också kisse, tänkte jag, för vi höll ju ihop.

En sekund senare har en av dagislärarna kört ner en stor ful, grå gammal täckmössa på mitt huvud, omsydd och tillagd en gigantisk, fet bula hängandes ner framför ögonen. "Du", sa hon, "DU ska få vara FLOOODHÄST!" som om detta var det finaste i världen att vara.
Jag opponerade mig och berättade om mina önskemål att hellre få vara någonting litet och petit, som ja..en, katt.
Men icke. Mina dörrar var stängda. Flodhäst skulle jag vara och där med basta.
Två föreställningar blev det. Och båda av dessa låg jag under en stol (representerande en bro), vägrade presentera mig när det var så pass och vägrade att agera. Bah, flodhäst, skamligt.

Idag, när man är något mer objektiv till händelsen, vore det faktiskt roligt att få se de inspelade videosarna, men jag vet dock inte om de finns kvar och i vems ägo de befinner sig.