Pärl-mania.
Kategori: Livet
Igår när jag kom hem från jobbet hade jag fått ett paket från nordea med nånting "puffigt" i. Först muttrades det lite för jag fick för mig att de skickat ut ännu en sån där kod-fixarmanick, men blev faktiskt lite glad (överlycklig) när jag öppnade och fick se en pärlplatta med lite färgglada pärlor. Yeay. Det här var år sen.
Något gammal barndomsminne måste ju ha kommit till känn i och med att plaströren kom i min ägo för jag hann knappt käka upp innan jag låg på mage på golvet, pärlorna uttippade och den vita piggiga basen framför mig.
Efter en minut insåg jag att detta liggläge absolut inte var det mest bekväma, och med min vighet (eller ickeexisterande även känt) tog det tio år för mig att få dit de små (mer ettriga, envisa än jag minns dem) pärlorna i plattan. Så jag körde en grown up. Hällde ut dem i en kopp och satte mig vid soffbordet, hakan i handen funderandes på vad för magnifikt konstverk jag skulle åstadkomma.
Pärlplatte-art är jäklar så svårt. Speciellt när man inte får massa nyansfärger att jobba med. Rosa, gult, grönt, blått, brunt osv. Man ska tydligen bara göra enkla saker. Som en blomma. En sol. Eller nej. Då skulle inte de gula räcka till. Aja. You get the picture.
Jag kände mig iallafall ganska nöjd med min kväll och mina slutresultat. Och ja, jag har ett liv. Ibland.
Något gammal barndomsminne måste ju ha kommit till känn i och med att plaströren kom i min ägo för jag hann knappt käka upp innan jag låg på mage på golvet, pärlorna uttippade och den vita piggiga basen framför mig.
Efter en minut insåg jag att detta liggläge absolut inte var det mest bekväma, och med min vighet (eller ickeexisterande även känt) tog det tio år för mig att få dit de små (mer ettriga, envisa än jag minns dem) pärlorna i plattan. Så jag körde en grown up. Hällde ut dem i en kopp och satte mig vid soffbordet, hakan i handen funderandes på vad för magnifikt konstverk jag skulle åstadkomma.
Pärlplatte-art är jäklar så svårt. Speciellt när man inte får massa nyansfärger att jobba med. Rosa, gult, grönt, blått, brunt osv. Man ska tydligen bara göra enkla saker. Som en blomma. En sol. Eller nej. Då skulle inte de gula räcka till. Aja. You get the picture.
Jag kände mig iallafall ganska nöjd med min kväll och mina slutresultat. Och ja, jag har ett liv. Ibland.
Och för att ingen ska fundera över dessa, fråga och förstöra mitt goda pärlplatte-självförtroende så kan jag meddela att den första är en rullskridskotjej i saturday night live-pose och nummer två är en enhörning, som faktiskt springer, men mer ser ut att svankandes försöka lägga sig ner, typ. Tadam!
