boxbeat

Varje dag när jag går till jobbet lyssnar jag på musik. Idag när jag kom innan för ytterdörren och drog ur hörlurarna fick jag en smärre schock. Jag lät som om jag var ansluten till en respirator.
Visst att man kan känna att man är lite tjock i halsen vid förkylning, men jag har aldrig varit med om att jag har väst som en döende asmatiker förut. Inte konstigt att folk tittade underligt på mig.


Efter jobbet gick jag och Malin till Ringduvan och fikade. Personalen där var det tråkigaste och otrevligaste jag varit med om på länge. Absurt nog hängde det en rekommendation bakom disken, om hur grymt trevliga de var och vilket fint bemötande man fick när man kom dit. My ass! Men det är ju härligt att dom har den uppsatt där, så kan man om man som vi tyckte det var förfärligt, iallafall veta att det en gång i tiden varit ett trevligt häng.
Malin köpte en äppelkaka, och undrade snällt om hon inte kunde få lite vanliljsås till. Man skulle kunna tycka att tjejen var frikostig, men någonting fick mig att tro att hon tyckte Malin var jobbig och inte skulle klaga på att hon inte hade fått någon sås. Kan ha varit den likgiltiga minen...eller det faktum att såsen inte enbart uppehöll sig på själva tallriken.

När jag kom hem hade jag fått ett brev i postfacket. Ett handskrivet. Ett sådant där som sällan dimper ner. Och det var från min syster! Så glad blev jag att jag skuttade upp för trapporna. Jag älskar att få brev.