boxbeat

Nu sitter man alltså på en säng i Stånga med raggsockor på och en dator i knät. Mysigt. Färden hit var dock mindre trevlig. Fick trängas tio minuter i världens jäkla blåst och spöregn med femtielvatusen skolungdomar som ville åka med samma buss som jag. Skillnaden var att de var små, smidiga och med säkerhet helt insmorda i vaselin (eller med en väl inövad framkomlighets-teknik) och jag hade en herrejäklar massa packning (mormors jacka....som var för liten, som jag befarade....men ingen lyssnar ju på mig...). Sen har vi ätit mat, tittat på tv och lagt oss.
Imorn ska Lasse & Yvonne komma ut och sätta en lykta på morfars grav. Jag ska städa.
Trodde först inte att mormor ville att jag skulle stanna kvar, för hon tjatade om att Lasse skulle ju åka in till stan och där kunde jag ju få skjuts och hipp, happ, hull. Jahopp, tänkte jag. Hon vill bli av med mig. Blev lite sårad och stött i kanten. Här tar man sig tid att komma ut, och så blir man hemskickad. Vad är detta för fasoner!
Men, sen kröp det fram att hon trodde att jag ville ha det så. Åka hem imorn istället för på lördag. Nähäru, sa jag.


Appropå blåbär. Så började jag tokfnissa när jag kastade upp dessa grönsaker på rullbandet häromdan. Kunde ju inte fota i affären, så jag tog en repris hemma istället. Bra humor är bra humor.