Nu har jag verkligen insett det. Jag är inte menad för tjugohundratalet. Jag föddes 1985 och har tydligen fastnat på vägen därifrån. Vägrar erkänna att videon är passé och senast idag: vägrar att erkänna att saker är så pass automatiska att de kan ställa om sig själva. Visst, att video, dvd, tv och dator fixas utan min hjälp, kan jag gå med på för de är liksom kopplade till grejer (kan inga benämningar på deras mottagningsapparatur) där andra vrider och ändrar.

Fick ett sms igårkväll från Josie när jag lagt mig, där hon påminde mig om att jag inte skulle glömma att vrida tillbaka klockan. Aha, tänkte jag, för det hade jag inte låtit funderats på alls. Men det roliga är att det inte hade gjort nått om det hade glidit ur minnet, för jag hade inte märkt det ändå.
Jag vaknade, ställde genast om min mobil en timme. Satte på tvn och såg att dom glömt att ändra sin klocka! Och på datorn också. Haha! tänkte jag. LOOSERS!

Men sen började jag fundera... Så jag skickade ett sms till min kära allvetare, mor. Fick tillbaka att klockan faktiskt var en timme mer än vad jag trodde. Vilket betydde att...ja, loosern var den som sa det.
Men sen när börjar mobiltelefoner ställa om sig själva? Det har jag alltid, alltid fått göra själv. Vad kommer härnäst, armbandsur som gör detsamma (finns det säkert redan och därmed låter jag ännu mera som en efterbliven nittiotalsnörd)?!

Hm, nu ska jag käka frukost och begrunda all dagens teknik. Fy bubblan.