Min skräckfyllda kvart.
Kategori: Livet
Föreställ er scenariot. Jag har precis läst ut Theorins Nattfåk. Handlar om andligheter, mord och mysterier ute i ödsligheter. Måttligt med obehag sitter kvar i kroppen. Går och lägger mig tidigt för tröttheten inte går att handskas med längre.
Mitt lilla hus ligger på markplan. Utanför sovrumsfönstret finns en gatlykta som gör att min ljusa rullgardin glatt skuggar precis allt som finns utanför.
Jag lägger mig. Somnar nästan, men vaknar av att jag hör konstiga ljud. Lyssnar. Men övertygar mig själv om att det är en fågel. Har trots det ändå svårt att somna, så jag ligger med öppna ögon en stund. Plötsligt från ingenstans tornar en mörk skugga upp sig mitt i fönsterljuset. Någon står utanför mitt fönster och försöker titta in.
Från att ha legat på en skön, relativt avslappnad hjärtrytm låg pulsen plötsligt på 320 och mina funderingar irrade omkring vad som vore den smartaste handlingen att göra vid ett sånt här tillfälle. Jag tände till slut ljuset. Gick in på toa och ringde till min käre granne Veronica.
Hon cyklade över snabbt som tusan och efter lite detektivarbete kom vi fram till att det måste ha varit en av min hyresvärds katter som tyckt att mitt fönsterbräde var en ypperlig plats att sitta på.
Och det låter ju logiskt. Förutom möjligheten med katten måste isåfall fönstergluttaren ha varit cirka 150 cm lång. Och nä. Där går ju oddsen ner sig lite. Om det nu inte var en trädgårdstomte.
Vilket fall som helst må jag vara väldigt lättlurad. Men det här skräckscenariot hade nog fått vilken hårdhudad nisse som helst att hoppa högt.
Nu ska jag bara sitta uppe i tre timmar till innan jag har lugnat ner mig så pass att jag kan sova. Hey yeay. Jag gillar inte att bo själv.
Mitt lilla hus ligger på markplan. Utanför sovrumsfönstret finns en gatlykta som gör att min ljusa rullgardin glatt skuggar precis allt som finns utanför.
Jag lägger mig. Somnar nästan, men vaknar av att jag hör konstiga ljud. Lyssnar. Men övertygar mig själv om att det är en fågel. Har trots det ändå svårt att somna, så jag ligger med öppna ögon en stund. Plötsligt från ingenstans tornar en mörk skugga upp sig mitt i fönsterljuset. Någon står utanför mitt fönster och försöker titta in.
Från att ha legat på en skön, relativt avslappnad hjärtrytm låg pulsen plötsligt på 320 och mina funderingar irrade omkring vad som vore den smartaste handlingen att göra vid ett sånt här tillfälle. Jag tände till slut ljuset. Gick in på toa och ringde till min käre granne Veronica.
Hon cyklade över snabbt som tusan och efter lite detektivarbete kom vi fram till att det måste ha varit en av min hyresvärds katter som tyckt att mitt fönsterbräde var en ypperlig plats att sitta på.
Och det låter ju logiskt. Förutom möjligheten med katten måste isåfall fönstergluttaren ha varit cirka 150 cm lång. Och nä. Där går ju oddsen ner sig lite. Om det nu inte var en trädgårdstomte.
Vilket fall som helst må jag vara väldigt lättlurad. Men det här skräckscenariot hade nog fått vilken hårdhudad nisse som helst att hoppa högt.
Nu ska jag bara sitta uppe i tre timmar till innan jag har lugnat ner mig så pass att jag kan sova. Hey yeay. Jag gillar inte att bo själv.
