boxbeat

Ibland är det jobbigt med tvångstankar. Milda sådanna, i och för sig. Det gäller den där evigt återkommande melodifestivalen. I x antal år har jag tvingat min familj att ha en egen röstning (de som känner mig kan ju bara hålla med om att detta är nötskals-lotta). Bara för att, liksom. Egentligen ligger bara tvångstanken i att se första omröstningen för att lura hjärnan att jag faktiskt gillar att kika på föreställningen, även om jag 75% av tiden brukar ägna mig åt andra aktiviteter (kolla facebook, msn, snacka i tele eller någonting annat där man på något vis ändå är delaktig eftersom man befinner sig i samma rum som tvn). Sen gör det inte så mycket om jag missar något element av showen och inte får en heltäckande upplevelse, bara jag är med på slutröstningen och får räkna poäng.

Själva röstningen är rätt dum. Egentligen. Inget genomlyssnande av låtarna i förväg vilket leder till en inte alltför rättvis bedömning av artisterna. Här kör vi enbart på känsla och lite logiskt tänkande. Vilket oftast brukar funka - så förutsägbart är det lilla evenemanget... Därför blir det alltid en liten överraskning om någon är bra (istället för det lite mer vanligen förekommande  - mindre bra).

Så ikväll hittar ni mig i soffan hemma hos mama (drar även med mig syster ner i fallet) med en kladdkaka och lite snacks (här hittar vi de övriga 25%, då jag är koncentrerad på tvn eftersom jag inte kan göra så mycket annat när jag käkar).

Joyful saturday!