For old times sake.
Kategori: Livet
Idag kände jag för att vara lite nostalgisk och matade därför dvdn med en gammal bränd skiva skapad någon gång under tjugohundratalets början, eller slutet på 1900. Skit samma.
Jag dör. Efter fem låtar med Gavin deGraw, otaliga amatörinspelad toner med Bethany Joy Galeotti (skivan måste ha blivit gjord någon gång under den period då jag fortfarande tyckte att One Tree Hill var ett ytterst trevligt program) kom till slut sista låten ut i högtalarna - LeAnn Rimes med en cover på Troubled waters. Jag satt i soffan och ynkade. Vred på mig, knep ihop ögonen och grimaserade. Som att äta en av Tomas Brolins äcklig, svettiga, gamla fotbollsstrumpor.
Denna tolkning skulle platsa helrätt på en stor pampig scen i slutet på ett Extreme Home Makeover-program, som en rent patriotisk låt i helamerikansk anda.
I vart fall hoppades jag innerlig att dvdn skulle brinna upp och dö (eller iallafall skivan). Skönt nog så började den faktiskt hacka och låten gav upp efter fyra minuter och tio sekunder.
Frågan du säkert ställer dig är kanske varför jag inte enbart gick upp och stängde av själv (eventuellt också varför jag ens gjorde skivan). Men ibland måste man pina sig sörru - för att sen kunna uppskatta så mycket bättre musik.
Jag dör. Efter fem låtar med Gavin deGraw, otaliga amatörinspelad toner med Bethany Joy Galeotti (skivan måste ha blivit gjord någon gång under den period då jag fortfarande tyckte att One Tree Hill var ett ytterst trevligt program) kom till slut sista låten ut i högtalarna - LeAnn Rimes med en cover på Troubled waters. Jag satt i soffan och ynkade. Vred på mig, knep ihop ögonen och grimaserade. Som att äta en av Tomas Brolins äcklig, svettiga, gamla fotbollsstrumpor.
Denna tolkning skulle platsa helrätt på en stor pampig scen i slutet på ett Extreme Home Makeover-program, som en rent patriotisk låt i helamerikansk anda.
I vart fall hoppades jag innerlig att dvdn skulle brinna upp och dö (eller iallafall skivan). Skönt nog så började den faktiskt hacka och låten gav upp efter fyra minuter och tio sekunder.
Frågan du säkert ställer dig är kanske varför jag inte enbart gick upp och stängde av själv (eventuellt också varför jag ens gjorde skivan). Men ibland måste man pina sig sörru - för att sen kunna uppskatta så mycket bättre musik.
