Har nu lugnat ner mig efter en riktigt adrenalin-kick. Fortfarandre darrig dock.

Händelse:

Sitter i godan ro här i huset och ritar när jag hör någon ropa något. Eftersom det är ganska lyhört ut på gatan tänkte jag inte så mycket på det. Men så kommer det igen och ju mer jag lyssnar ju mer låter det som "hjälp". Efter min lilla insikt börjar plötsligt rösten (som påminner ganska mycket om en kille i målbrottet) få styrka och skriker "Hjääälp! Hjääälp! Men hjääälp mig då!" och mellan varje ord är det lite ynk.
Shit tänker jag. Det låter som om det kommer från gården. Öppnar dörren för att höra och visst kommer det bortifrån de andra husen på samma tomt.
In för att ta på mig skorna, plockar snabbt på mig mobilen och rusar ut. Ser en öppen dörr och antar att det är därifrån ljuden kommer, springer fort som tusan och är beredd på att se en blodig människa sitta fast i någonting läskigt eller ett brutet ben eller jag vet inte vad. Föreställningarna var ganska hemska.

I dörröppningen sitter en tant i en rullstol och ser glad ut.
"Har det hänt nått???" frågar jag. Med hjärtat på 280 och helt jävla skakis.
"Kan du hämte Mooonika? Hon är i tvättstugen."
"Men va? Jo. Shit, jag trodde det hade hänt nånting allvarligt!"
"Jo men det är det ju. Jag frysar så mycket o jag kan int stänge dörren själv! Kan du hämte Mooonika?"

Jag går till tvättstugan och säger till att tanten sitter och ropar på hjälp. Hon som antagligen är Monika ser helt vettskrämd ut och börjar rusa ditåt. Jag försökte nämna att det nog inte var så farligt men var för jäkla irriterad på tanten som skrämde upp mig så jädrans mycket. Trodde ju hon höll på att dö.
Sen hörde jag när jag gick tillbaka in:
"Diu bare gick uut utan o stänge dörren. Jag kan ju int stänge sjäälv."

Bitch.