boxbeat

Jag tänker aldrig bli en sådann som sitter på sin ålders höst och säger "jag borde ha..", "jag skulle ha.." och grämer sig över allt som inte blivit rätt i livet. Saker sker av en anledning, ödet kallas det. Vad är det för vits att sitta och gnata för sig själv om allt man inte gjort av sitt liv? Och framför allt skylla över anledningarna på andra. Det är INGEN annans fel än sitt EGET om man sitter med ångesten över att det inte blev som man tänkt, så lägga över sin bitterhet på andra människor är vidrigt. Som att göra det lättare att leva - det var ju faktiskt inte ens eget fel? Självinsikt kallas det. Trodde man skulle ha lyckats fixa sig lite sådant när man levt över halva livet...tydligen inte.
Nä jag är inte bitter. Jag tänker bara inte bli sån själv. Man ser och man lär.