Det är väldigt uppfriskande med morgonpromenader. Speciellt om det regnar, blåser, man befinner sig på Gotland och får för sig att det är vid havet man ska traska.
Men jag kan ge min nya jacka tio pluspoäng. För den är bäst. Vind, vattentät och med en stor luva, så man kan gömma sig. Jag vet att det ser för taskigt ut när man snör ihop luvan så den endast funkar i bruk som ögonhål, men jag kunde inte motstå det. Inte en kotte ute klockan nio på morgonen. Ingen som kunde håna mig. För hade de hånat mig hade de nog antagligen själva sett ut som blöta hundar utan luva och inte haft så mycket att skratta åt än sig själva.
Iallafall. När man går så där, hör regnet smattra på taket (oh yeah, så magnifik är min luva) och inte ser någonting, får man lägga tyngd på att sniffa sig till vart man är någonstans. Jag märkte jättemånga mäktiga saker på min vandring.

1. Det luktar ostkaka i Botaniska trädgården. Den som kan lista ut vilken blomma det är (så jag kan plantera den i en kruka här hemma och få nosa på den vareviga dag) ska bli min idol och även vinna en exklusiv Frödinge ostkaka (big size)
2. Vid stranden luktar det snusk. Men gott. Havigt. Höll på att bli knockad av en fiskmås, vilket jag dock inte luktade mig till utan fick se en skymt av när den svischade förbi en meter framför mitt ögonluvhål. Kanske trodde den att jag var en sten. De brukar ju inte vara så närgångna annars.
3. Som tur var luktade jag inte mig till detta utan fick snarare (olyckligtvis) användning av balanssinnet. Spya. Jag ska aldrig gå mellan Gute och Munken en lördagmorgon. Någon hade inte tömt sig en gång...utan fyra. Halkade till och trodde det var en blöt kullersten. Men icke. Inte ens en natts regnande hade kunnat städa bort den mängd blä som förpestat gatan. Återigen: BLÄ.

Och nu börjar det klarna upp och bli sol ute. Tur att jag valde den mest lämpliga stunden på dagen att gå.