Dampsugaren.
Kategori: Livet
Min pappa har en dammsugare som inte borde få kvalificera sig som en sådan.
Om man säger så här, vill du ha hjälp med att göra en dammsugar-session tio gånger längre och svettigare än vanligt - kontakta mig!
Om man säger så här, vill du ha hjälp med att göra en dammsugar-session tio gånger längre och svettigare än vanligt - kontakta mig!
- Det är faktiskt inte en dammsugare utan snarare en sopborste med en extra enerverande, tung klump till svans som ständigt följer efter en och gärna fastnar överallt.
- Den föser alla smulor och all skit framför sig, så när man släpper munstycket upp i luften säger det tjoff så sprids allting igen. För att fånga upp någonting måste man därmed klampa (eller hur man nu ska uttrycka det) mot skiten tills man hör det där härliga ljudet av små partiklar som försvinner in i rören. Kan ta cirka 10 sådanna gånger innan det tillfredsställande smattrandet infinner sig.
- Sladden är kortare än Nils Karlsson Pysslings ben och dammsugaren gillar hellre att rulla än att stå stilla vilket gör det extra härligt att städa i trappor. Det funkar inte med att fräsa "sitt" för tydligen är dammsugaren ingen hund och lyder därför ej.
- Själva skaftet har en flexibel del, som gör det möjligt att förlänga fanskapet. Så bra, tänker man då, äntligen en fördel i all denna negativitet! Dock får man endast - när skaftet är utdraget till max - i längdmått befinna sig i området runt 150 centimeter för att kunna dammsuga i relativt rakt ryggläge. Vilken bonus: perfekt för den som gillar smärta!
Tur att man snart slipper leka med den. Det är bara att hoppas att nya lägenheten har en anständig. Ska inte ropa hej...ja, ni vet.
Nu är det i vart fall städat här. Trots att smulorna fortsätter att fastna under strumporna...
Nu är det i vart fall städat här. Trots att smulorna fortsätter att fastna under strumporna...
