Okey. Två saker skulle jag kunna klara mig utan på jobbet:

1.
Tanterna som uppnosigt snäser fram:
- Finns det normaala storlekar här eller? Mer än bara alla babystorlekar (allt under L). Pff

Svar:
- Nej din trångsynta lilla tant. Det finns faktiskt "normala" människor som är små av naturen också, det är inte bara trettonåringar. Skulle du tycka det var kul om någon kom in i en butik och utropade: "Finns det inga normaala storlekar här? Mer än bara alla fettosizes?!"
Diskriminerande, var ordet. Avskyr folk som inte tänker längre än näsan räcker. Eller så är de bara avundsjuka för att de själv är snäppet (några stycken) större än den typ de omtalar. Vilket fall som så är det fult.

2.
Mödrar som prompt ska ha dotterns (alltid över 15-16) födelsedagspresenter inslagna med snöre och hela tjaderullan, fastän dottern står precis bredvid och vet precis vad hon ska få.
Vad är vitsen med det? Jag skulle aldrig tvinga butikspersonal ta tid att slå in ett jäkla paket som jag tio sekunder senare skulle öppna. Respektlöst. Barnsligt.

Uggh! Nu ska urmänniskan Lotta äta upp sin rökta fisk och sin paprika och sedan plugga lite Psykologi.
Hello Freud med din psykodynamiska utvecklingsteori.