Kom precis på att jag glömt delge den spännande händelsen med spindeln som inträffade precis samma dag jag flyttat hem till Polhemsgatan igen.
Om någon missat det så är min pappa nästintill döv. Eller, hör iallafall extremt dåligt utan sin hörapparat.

---

Jag står i mitt rum och håller på att packa upp, pappa ligger nere och ser på TV. Dörren är öppen, så det är fri luft-passage till soffan (trappa ner, därifrån max 2 meter).
Mitt i allt mitt bökande hoppar en spindel fram och sätter sig på mitt täcke. Jag är inte absolut, absolut livrädd för de små ohyggen, men vill bara gärna inte ha dem i mitt rum.

Tittar mig omkring och ser snabbt en tom matback i plast, kastar den över och stänger in odjuret. Problemet är bara den att skulle jag försöka döda spindeln kommer han säkerligen hinna smita innan jag lyckas komma till handlingen, och ska jag släppa ut honom måste täcket bäras med (som förövrigt krävs väldigt mycket kraft för att hålla en lätt plastlåda nedtryckt på) vilket skulle göra hans smitningschanser ännu större, och till råga på allt kanske han skulle hamna på mig.
Så jag beslutar mig för att ropa på pappa.

"PAPPA!"
Inget svar.
Ropar lite högre.
"PAAAAAAAAAAAPPAAAAA!"
Fortfarande inget svar.
Ännu lite högre.
"PAAAAAAAAAAAAAAAAAAAPPPPAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!"
Ett antal sådanna rop sker utan någon som helst respons nerifrån.

Nähä, tänker jag, han kanske är ute och röker eftersom han inte svarar, och det är ju faktiskt väldigt tyst nere, förutom TV:n då. Känns ju korkat att stå och vråla om han inte är där.
Så jag väntar några minuter (ett par byten med handen, kramp).
Inget händer. Ingen pappa kommer in.
Nu måste han ju ha rökt klart?

Beslutsamt lyckas jag sträcka mig efter min flashiga telefon och ringer upp hans mobil.
Hör klart och tydligt melodin ljuda nere (med ringsignalstyrkan på MAX), men ingen svarar.
Prövar två uppringningar till.
Fortfarande ingen respons.
Mina tankar börjar irra kring om han kanske ligger död därnere och för en stund överväger jag att strunta i spindeln för att rusa ner och se om jag kan återliva honom, men gör istället ett sista försök innan räddnings-missionet.
Så jag slår en pling till hemtelefonen. Lönlöst känns det som, men den den allra sista utvägen.
En signal går fram...ännu en..
Plötsligt hör jag pappa klart säga "Jaa ja, jag hör." vilket jag tar med lycka och som svar på att han äntligen hört mig ropa! (och lycka över att han inte ligger död såklart)
I chock lägger jag på luren och ropar återigen "PAAAPPAAAAAAA!", varpå han (tydligen) fortfarande är på väg till telefonen (precis nedanför trappan) och hör honom lyfta luren och säga "Ja hallå, det är Erik?", stå tyst ett tag och sedan muttra när ingen svarar och lägga på igen. Jag fortsätter att vråla på honom under hela detta skede.
Tillslut när jag tror allt hopp är ute, vänder han i dörröppningen på väg in till vardagsrummet och går istället mot trappansatsen:
"Sa du nått??"

Spindeln återförenades med naturen och har nog idag inga traumatiska men från händelsen.