boxbeat

Jag och Malin velade i flera tusen minuter på hur vi skulle göra. Gå på vernissage och dricka gratis öl, eller åka till Gotland och köpa våran egen öl. Vi bestämde oss tillslut för att kasta upp packningen på ryggen och bege oss mot Nynäs med kära gamla, högst pålitliga pendeltåget. Vi kom till Västerhaninge där det fanns (en inplanerad, tack och lov) ersättningsbuss som skulle ta oss till slutdestinationen.

Någonstans mitt ute i de mörkaste av skogar svängde bussen välplanerat in till vägkanten. Motorstopp. Sen sa chaffisen att han skulle kontakta ledningen, släckte ner bussen, gick ut och stängde dörrarna. Vi, ca 15 stycken resenärer kände ett smått obehag, så jag drog ett skämt om att vi skulle bli utsparkade i skogen och uppätna av vampyrer. Mottagningen var väl måttlig kan jag tycka.

Men sen hoppade han in igen efter några minuters frånvaro och fick igång skranglet igen. Han kanske bara behövde kissa.

Så fram kom vi, bråkade till oss sittplatser bredvid varandra. Och tydligen bredvid, runt, framför, bakom (nästan mittimellan) småbarn. Hon i incheckningen måste tyckt vi såg väldigt små ut, eller väldigt toleranta.

Men det var en helt okey överresa och inatt har jag sovit som om jag aldrig gjort någonting annat (eller inte på väldigt länge i alla fall).