Jag och Soffan skulle på teater, så vi passade på att käka lite och dricka alkoholhaltiga drycker innan. Spännande nog hamnade vi i ett spegelfönster och såg oss själva konstant. Som två hologram i Stockholm stad!
Här är uppsättningen vi såg. Hoppar väl inte jämfota, men blev bjuden och grejen att få gå på teater i sig kändes underbar. Efter föreställningen gick vi till Trädgården och dansade oss svettiga.
Emma och jag traskade till fotografiska och tittade på nya utställningen. Blev väl inte blown away tyvärr. Men den här fiolhanden var fin. Det tyckte Emma också. Motohiko Odani hette skaparen.
Man får se mellan tummen och pekfingret. För där sitter Soffan! Fick mig en lång tid med denna människa i onsdagskväll och fick prata en del skit och en del smarta saker. Blev medbjuden till teater på fredag och fick lära mig om penntroll.
Så här såg det ut dagen då jag skulle rensa ut mina saker från förrådet. Total översvämning på grund av det där hålet i röret längst in. Tydligen ville det inte hantera den massiva mängd av hagel och regn som öste ner. Men det mesta klarade sig faktiskt eftersom en stor madrass hade placerat sig på precis rätt plats. Tur i oturen!
Så var jag tillbaka i studentrummet. I studentrum får man hänga upp duschdrapperier framför fönstret. Det bara är så.
Dagen då jag skulle börja jobba igen satt jag tio minuter för tidigt och ville gå. Vad gör man då? Jo, sitter ner, glor och fotar.
I måndags hjälpte mig, guld värt, Josse att flytta de sista grejerna från telefonplan till lappis. Det var en mängd med bilar som skulle åt samma håll. Så vi hamnade i kö, jättelänge. Roligast var bilens konstiga dragläge som skapade någon typ av ofrivillig headbang.
I en egen lägenhet gör det inget att man råkar ha sönder påsen och ösa ut alla nötter i sängen. Yeah..rebell, eller nått.
Efter opponeringen förstod jag att jag inte hade så mycket att tillägga min uppsats, så jag begav mig till Gotland för att få vila ut och träffa familj och vänner. En av de absolut bästa stunderna under min resa var fikan med en av mina bästa vänner, Verran. I tre timmar satt vi och pratade och jisses vilken energiknippe denna människa är. Hon ger en så mycket gott så trots stormvindarna och iskylan på vägen hem så svävade jag nästan som på små lätta moln. Denna människa. Jag bara säger det.
Och så finns DENNA underbara människa också! Jag och Malin åkte båten tillbaka till Stockholm ihop och sprang ut på äventyr för att bekanta oss med båtlivet.
Vilken frihet vi kände när vi lutade oss ut över relingen och nästan blåste bort! Fast jag var mer inne på att krama livbojen, men det kortet står Malin för.
Vi hittade det perfekta utrymmet för sommarbåthäng. Uppenbarligen finns det även en liten bar där inne. Varför har jag aldrig vetat detta?
På min gotlandsfärd hann jag även med att gå promenader med syster, dricka öl med bror och kusin och klappa katter.
Begav mig till skolan en sista gång innan opponeringen av uppsatsen och träffade på Carita och Emma. Carita skulle sälja kläder på SU:s loppis, så vi hakade på och drack lite kaffi med henne. Allt som allt en trevlig dag!
Här är jag och Malin efter att jag plankade mig in på Friskis & Svettis för att träna arslet av mig. Jisses vilken träningsvärk jag fick, kunde inte gå i trappor på flera dagar! De ni!
Här är Malin när hon pratar i telefon.
Malin bjöd på kaffi med mjölk. Dock hade hennes mjölk på något vis blivit udda och bestämt sig för att istället ligga i en klump i botten av kaffemuggen än flytandes omkring med resten av kaffet.
I Uppsala hann vi även traska iväg och äta middag med Seb och gå på någon typ av sommarklubb. Min största lärdom i denna stad är att alla tydligen vill ligga och att alla har cyklar.
I stort behov av vänners umgänge tvingade jag med mig Emma och Josie till ett thailändskt hak för att äta.
Här är Josse som precis suttit sex timmar i en bil. Trött var bara förnamnet.
Här är Emma. Hon hade inte suttit i bil, men däremot umgåtts med mig en hel dag. Säkert också trött.
Här är min mat. Den var jättegod med lite soja på. Personalen var jätterolig. Thailändska människor är ju i regel väldigt glada och trevliga. En jättestressad, glad och trevlig människa blir på något vis som en parodi på andra restaurangpersonal som antagligen skulle agera annorlunda i samma situation. Det är en så stor eloge till att leendet ändå finns där när antagligen hela stället är på väg att gå under!
Efter middagen gick vi på bio och såg "I'll give it a year". Fick lite panik i början av filmen eftersom den uppenbarligen skulle vara en kärleksfilm...men sen visade det sig att den handlade om människor som helt enkelt inte passar ihop och är glada på varandra. Då kändes det så mycket bättre. Den perfekta rullen!
Idag hade jag verkligen tänkt sätta igång med bloggandet. Dock lider min lägenhet brist på vissa saker: 1. min usb-sladd till mobilen, 2. wifi 3. en fungerande internetkontakt 4. ordningsam granne. Dessa fyra brister har lett till att jag inte kan föra över mina bilder från mobilen till datorn, vare sig via sladd eller wifi och eftersom grannen ovanför mig skränat hela natten är jag trött, så egentligen skulle jag ju inte orka vilket fall som helst. Jag tror helt seriöst hon ligger på golvet och pratar konstant med munnen ner mot golvet, medan alla hennes vänner får sitta på stegar och prata upp mot taket. Hon låter som en megafon!
Jag kommer absolut uppdatera i veckan, ska bara införskaffa usb-kabeln. Den mest felande länken i problemet!
Jag gillar att ni fortfarande kämpar på och är inne och tittar varje dag efter uppdateringar. There will be! Har bara hamnat i en tråkig situation som gjort mig något obalanserad. Med andra ord lever jag i en resväska och vet inte riktigt vart jag sitter, typ. Men samtidigt får jag umgås med hur många fina människor som helst. Dumma situationer för även med sig så mycket mer och så mycket bättre. Jag återkommer snart med mer om vad jag sysselsätter mig med.
Sålänge får ni en fin bild på en gubbe med vass på huvudet.
Gled till Gotland gjorde jag i slutet av april för att fira min 60-årsfyllda mor. Vi körde en trerätters på Bolaget och åt sen mammas gratistårta från ICA (som faktiskt var god, förutom rosen som var gjort på typ..sten).
Mikaela och pappa, take one.
Mikaela och pappa, take two.
Mamma och Andreas, take one.
Mamma och Andreas, take two.
Familjen på väg hem. Stackars skadade Mick med kryckor. Härligt med dessa gotländska uppförsbackar!
Mikaela pratar om tårtan, pappa är intresserad.
I väntan på Andreas ankomst.
Sen var resan slut och jag åkte hem för att fira valborg med mina vänner!
Joru, det är sant. Jag tänkte jag skulle moffa upp lite bilder (inte så många, but still) innan jag klockan 10.00 återigen sätter mig med den där uppsatsen. Tänkte att jag först skulle berätta om den fantastiskt sköna JAG TÄNKER INTE PLUGGA IDAG-dagen som jag och Emma hade igår. Vi träffades upp i Liljeholmen klockan 12.15 (jag var tvungen att lägga på en kvart eftersom min lugg dagen till ära hade bestämt sig för att ligga höjd med undre ögonfransarna) och köpte med oss melon, physalis, frallor, ölkorv och hummus. Sen gled vi till Vitabergsparken och slog oss ner för två timmars umgänge i solen. Efter det spatserade vi till Vurma och tog en kopp kaffe och där slog den där till som menar att man inte druckit tillräckligt mycket vatten. Så vi åkte hem. Men jisses vilken fin dag! Så avslappnad idag att jag knappt vill börja plugga. Det är tur att det regnar i alla fall.
Här kommer lite bilder på parken och Vurma som jag själv inte fotat, för det glömde jag bort.
Kolla så mycket folk som kan ha mysigt i parken!
Här satt vi! Fast det var väldigt mycket mer soligt och väldigt mycket mer folk.
Jag vet vad ni tänker...vaffö skriiiver hon intä!?
Är djupt nedsjunkt i dyn kallad C-uppsats efter att jag fick som ett slag i ansiktet, alla andra i min grupp är typ..klara..men..jag..är..inte..ens..halvvägs (vilket jag förövrigt är nu). Men jag stretar på till inlämningsdagen på måndag, sen tänker jag blogga lite igen. Och så dumpar jag det här inlägget så länge för att påminna mig att jag borde blogga!
Klockan är fyra när första godmorgonfågeln börjar köra sin sång på repeat utanför fönstret. I en timma. Regnet skrämmer uppenbarligen bort den men ersätter istället uppvaknandet genom att brassa på hårt mot både fönster och tak. Men ändå - I'm on Gotland! Och nu är jag vaken, utvilad och glad. Har käkat frukost i sängen till nya boken och tänkt att idag blir en bra dag, och då blir det ju det.
Igår gled jag in på Kupan och köpte mig en vårjacka, den kostade egentligen 50 kr, och jag skäms lite när jag berättar det här, men hon såg fel när hon skulle slå in priset i kassan och eftersom jag också köpte ett halsband för 25 tänkte hon antagligen inte på det. Men hon bad mig betala 35 kronor. Jag fick jackan för 10 kronor! I den här situationen borde man "men du, kostar inte jackan 50?" eftersom pengarna bör gå till välgörande ändamål, men jag är totalpank, och därför stod jag tyst och tänkte "vad gör 40 spänn egentligen?!" vilket svaret är : mycket. Skäms. Men gjort är gjort och jackan är nu min. Här skulle en bild få visa hur jackan ser ut, men i och med dålig uppkoppling till min mobil får det bli lite senare idag.
Idag fyller mamma år! Grattis säger jag (för femte gången). Och grejen är den att hon inte enbart fyller år, utan dessutom 60 jämt! Detta innebär att hon nästan ligger under soffan hemma hos sig och försöker ignorera att folk skulle kunna våldgästa henne. Hon är mycket nöjd med att Linds Växthus ringde och förvarnade henne om att en av deras leverantörer ska komma och ringa på (med blommor) så att hon inte blir vettskrämd när det sker. Det är också tur att Mikaela och Andreas kommer och håller hennes sällskap (agerar vakter) för eventuella oförberedda händelser! Det värsta med det hela är att jag sitter här i Stockholm och de sitter där och agerar familjiga. Jag lider multum! Allra mest eftersom jag istället för deras mysiga fika har varit hos sjukgymnasten och blivit mörbultad. Jag trodde jag skulle hänga hos honom en kvart och få tips (hans ord förra gången vi träffades: "ta på dig lite mindre ömtåliga kläder, typ träningskläder, du kan komma att bli lite svettig."). 50 minuter senare, utan någon som helst kapacitet att lyfta mina armar, efter att gång på gång behövt hantera orden att jag måste mota bort den där jävla svanken, satt jag mig på tunnelbanan hem. Ett riktigt träningspass var vad det var!
Nu har jag skickat ett förvirrat mail till min handledare. Borde få rekord i hur snabbt det går att förvirra sin egen hjärna med onödiga frågor. Nu har jag antagligen lyckats förvirra även henne, men jag hoppas hon har världens bästa svar.
Går iväg till sjukgymnasten, får väldigt bra med tips. Åker hem och börjar hemmavistelsen med att det första jag gör sjunka ner i soffan, med precis lika dålig hållning som alltid. Skärpning!
Tack tack tack! Min grupp verkar ha en fantastiskt fin handledare som är ödmjuk, givmild, men som sätter upp vettiga mål och gränser. Hon är öppen, delar gärna med sig av egna erfarenheter men är tydlig med att hon inte tänker ge oss uppsatserna (vilket ändå känns helt okey eftersom det ändå är tänkt att det är jag som ska skriva den). Gruppen jag hamnat i känns också jättebra. Idag har jag varit helt trött eftersom det är rätt överväldigande att börja plugga igen när man gett sig själv ledigt i 1,5 vecka (minst) och inte gjort överdrivet mycket energiskt, men det är väl som vanligt, det är bara att streta på tills det sitter där igen, de där rutinerna! Nu ska jag iväg och handla mjölk.
